Keramik

 Gårdagens besök på Fullerö Handel utanför Uppsala gjorde att jag blev lite sugen på att jobba med lera. 

Så mycket fina saker och vaser fanns det där. För många herrans år sedan gick jag en kurs. Roligt, minns att jag gjorde ett hus med fåglar på taket men det är borta. I skolan valde jag konst istället för annat när det var fritt val. Då fick vi också jobba med lera på olika sätt. Att dreja och få lerklumpen att centrera var svårt minns jag. 

Även på barnskötarutbildningen testade vi att skapa med lera och att bränna samt glasera godset. Jag får väl kolla om det finns någon kurs i närheten.

Kram Pia

Fint vid slottet

  Tisdagen blev en dag med konst. Varje år är det utställning vid Rånäs slott. 

Just i år var det väldigt mycket fint. Tänk vad man kan göra om man är en kreativ konstnär. Hans Gustafsson heter han som gjort den här örnen med motorsåg.

Jag och maken tog en liten fikapaus med glassbåt och så kunde man köpa gårdagens macka för halva priset. Bättre än att slänga och bra för plånboken.  

Pampigt värre med fina urnor vid slottets uteservering. Jag trivs riktigt bra i slottsmiljöer sa jag till maken som skrattade gott.

  Eftersom vi skulle ha pasta med köttfärssås så unnade vi oss en flaska rött. Tycker att det blev en passande sort.

Kram Pia

Om almanackor

 Varje år på sista tiden har jag fått en kalender eller almanacka av min syster med Carl Larsson motiv. Så hjärtans glad över den presenten.

I år så fick jag en annan nämligen denna. Så fina bilder tycker jag. Kerstin Frykstrand en Finlands-svensk konstnär är det som illustrerat. Jag ska spara dem och laminera och använda i undervisningssyfte på förskolan.

 Hur då kanske någon tänker. Jag ser massor av saker på bilderna att samtala om, som växter, djur, insekter, historia och traditioner. Ja annat också som hur ett år ser ut med årstidsväxlingar och månader. Färger, siffror och bokstäver. 

Sen så blev jag faktiskt riktigt putt när jag som vanligt handlade på vår lilla Ica-nära butik. Där fanns det almanackor som man kunde få. Jag sa, jag kan ta en almanacka. Fast det får man bara om man handlar för 300 kronor upplyste kassörskan mig om. Jag tror att jag handlat för minst 50000:- kr under året som gått men just den dagen för ca: 130:- Gick därifrån utan almanacka och handlade resten av julmaten i en helt annan butik. Hur som haver så fick vi ytterligare en almanacka i julklapp så vi ska nog kunna hålla reda på dagarna.

Självklart ska jag fortsätta handla i vår lilla butik. Jag är inte långsint.

Kram Pia

Vad är det i påsen?

Nu händer det saker med sådderna minsann. Till helgen hoppas jag kunna flytta ut i växthuset. Ja inte jag då utan plantorna. 

Jag får koppla på en frostvakt. Men vad är det i påsen tro. Jo en dahlia som överlevt. Sen så köpte jag två sticklingar av fuchsior på Blomsterlandet. 

Pompondahliorna har grott så då behövde jag måla lite på kul. 

Min konst om man nu kan kalla det konst är naiv. Skapas ofta av särlingskonstnärer, det vill säga konstnärer utan formell konstnärlig utbildning. En barnslig enkelhet i både uttrycket och teknik. 

Sen vill jag inte titulera mig Konstnär. Jag målar för att det är roligt och avkopplande. Precis som när jag är i trädgården eller i växthuset.

Kram Pia 

Vernissage

 I dag tänkte jag bjuda på några akvareller. Jag sätter mig gärna ner och målar lite för att koppla av på kvällskvisten.

 När man sitter där och filurar så glömmer jag tid och rum. Resultaten är inte så jätteviktiga men ändå. Jag tränar. Roligt att bli nöjd ibland med det jag åstadkommer på pappret. Men det är inte alltid. Vet inte vad man ska kalla den här konstarten.

Jag har inte investerat i nya saker utan använder sånt som funnits här hemma. Tror att vi gav mellansonen lite av färgerna i present en gång. Jag ska faktiskt köpa mig lite nytt. Satsa på fina penslar för att få tunna fina linjer. Det saknar jag och lite teknik.

I kväll ska jag inte fastna i målandet utan ägna mig åt Mästerkocken. Ska ladda inför morgondagens strapatser och på fredag kommer pressen på besök. Jojomensan. Tant kanske kommer i tidningen. Ha Ha! Inte på grund av måleriet, nejdå. 

Jag återkommer om vad det hela handlar om.

Kram Pia

Jag målar på.

 Fast inte där jag borde måla. Nejdå jag sitter och myser med penseln på biblioteket alias mitt lilla pysselrum. 

Eller ska vi kanske säga ateljé. Det låter väl bra? Jag vet inte vad det är som ger mig den där ron när jag sitter där. På ett sätt så målar jag av figurer som jag möter i min vardag. 

Karaktärer som jag gillar och har gillat i många år. Man kan nästan säga att jag har en relation med varenda en på bilden. Är inte riktigt nöjd med spöket Laban faktiskt.

 Men måla väggar i köket blir det inte. Inte tapetsera heller. Fast jag vet att en vacker dag så kommer krafterna och inspirationen till det också. 

Ingen ko på isen som man säger. Jag har ändå googlat på om man ska riva ner den gamla tapeten eller inte. Ett steg i rätt riktning.

Skön Söndag!

Kram Pia

I den lilla svarta boken

Jag skriver i min lilla svarta bok när jag sår, när jag planterar om, när jag sätter ut växter. 

Det är som en trädgårdsdagbok. Där står också var jag hade lök, potatis, morötter m.m. så jag kan växelbruka. Vissa växter ska man ju inte ha flera år på samma ställe. Så igår när jag hade sått klart så kliade det i skaparfingrarna. Jag fick en sådan lust att skissa och måla lite. När jag sitter där och filurar så mår jag så himla bra. Det känns liksom att boken får en extra bit av mig på något vis. 

Nu är det inte det där exakta och perfekta jag vill åstadkomma utan bara få ner det som finns på näthinnan på mitt sätt. Minnen från förra sommaren och tanken på hur mina pelargoner kanske kommer se ut.

Kram Pia

Självkritisk

Många gånger frågar jag mig själv varför jag inte tror på mig själv. Att det jag gör inte duger eller är rätt. 

Jag tänker så här. Inget är tillräckligt bra som jag gör, inkluderat mig själv. Jag känner att jag aldrig gör ett tillräckligt bra jobb. Enligt mig så går det inte som det borde. Allt omkring mig blir fel, inklusive mig själv. Suck! Något att jobba på kan man lugnt säga. Fast det svänger tänker jag. Ibland är jag jätte nöjd med det jag åstadkommer både hemma och på jobbet. Slår mig för bröstet och tänker att Jäklar vad bra det blev. 

När jag sätter mig ner och tar tag i penseln och skissar lite så kan jag känna lite "jag kan och duger" Det är för att mina målningar inte kommer bedömas eller ifrågasättas alls.

 Dom har ingen betydelse för varken lön eller prestation. Det är bara för nöjes skull. 

Fråga - Vet du varför man inte behöver sätta lock på en hink med nyfångade krabbor?

Svar - För att de andra krabborna ändå drar ner den som försöker ta sig ut. 

Kram Pia

Fårskallar på plats

 Äntligen har dom tagit plats i hörnet bredvid de andra fåren. Tittis fårskallar. Ja det låter tokigt att säga så men det är ju precis vad det är. 

Varför det tagit typ ett  halvt år är för att jag inte haft den rätta ramen. Men som en skänk från ovan så skulle en gammal tavla kasseras på jobbet med en exakt sådan ram jag ville ha. Den behövde bara lite färg så blev det så som jag önskat. Sedan är det tiden och orken också som jag nämnt tidigare. Nu hade jag både tid och liiite ork så den kom upp igår. 

Att jag fick spika fem gånger för att få tavlorna i nivå tog på krafterna. Jag gav upp efter fjärde men makens kommentar över det fula gjorde att jag gjorde en sista ansträngning. Inte helt 100 men det får duga.

 Nu knaprar jag penicillin och känner mig redan piggare. Tack Fleming för din upptäckt.

Kram Pia

Energi

Ja jag har ingen alls känns det som idag. Men igår åkte vi till Österbybruk för att bland annat kolla in utställningen i Ånghammaren. 

Den här gången var temat Energi då medlemmarna vid ett Konstkrafts möte insåg att alla under corona hade upplevt olika energinivåer relaterat till pandemin. 

Om jag ska vara ärlig så förstod jag mig inte riktigt på det hela. Men den här oljemålningen nedan den tyckte jag om "höskörd" tror jag den heter. 

Sen skulle vi fika där ute vid dammen tänkte vi med medhavd matsäck. Men det gick inte för det blåste så fruktansvärt och vi hade inga varma tröjor med. Vi åkte vidare och hamnade i Tierp. Då upptäckte vi att vi glömt mackorna hemma men tur att det finns bröd på Ica. 

Vi satte oss till sist i bilen utanför Örbyhus slott och mumsade i oss våra stekta ägg med mackorna och kaffet med utsikt över Golfbanan.

Kram Pia

Björk

Jag satte mig ner och målade en stund. För att liksom koppla bort det där runt omkring som skaver lite. Utan eftertanke eller så men det blev en björk. Under björken växer det riddarsporrar.

 Jag gillar björk. Tycker om den där svartvita stammen och löven. Minns att jag grät när de fällde ner björken utanför sovrummet. Typiskt sentimentala mig. När vi gifte oss så spelade ju min bror "Där björkarna susa" på gitarr. Ja det var ju typ 40 år sedan. Men det glömmer jag ju aldrig.

 Snart är det eller kanske alla redan musöron på björken vilket betyder att man kan klippa ned rosorna. Får bli ett projekt i helgen kanske.

Kram Pia

Kul konst i slottsparken

 Då var det dax igen. Vi brukar besöka Rånäs slott och kika på konstutställningen som är där i parken. 

Varje år fast med nya konstnärer och alster såklart. Jag fastnade vid den här hyllan. 

Stod lite på avstånd och fotade. Sen gick jag lite närmre och då ser jag hur kul det var.

 Hon som är skapare av dessa skulpturer heter Maria Duse Här kan man läsa mer om henne.

Kvinnan med fågelboet på huvudet heter "ägglossning II" Ha Ha!  

Sedan fanns det annat spännande att kika på och självklart tog vi en fika med glass. 

Sen den här lyxen på toan. Rituals tvål och handkräm. Jo man tackar. Är man i slottsmiljö så är man.  

Här hemma är det torpfeeling som gäller. Projekt laga och lappa ni vet. Jag ordade något om att jag förmodligen åkt och köpt nytt om jag haft råd. Nej det tror jag inte sa sonen. Det är bra att ta vara på och göra fint, du gillar ju det. Hoppas bli klar idag så jag kan visa i morgon. Om det nu är något att se.

Kram Pia

En liten, liten målning

 Idag har det snöat igen. Det gör mig glad. Fast det är inte lika kul att vara ute i trafiken. Om SMHI har rätt så ska det vara kallt i minst en vecka, så chansen att jag kan åka skidor igen är stor.

 Hittade en gammal akvarell som jag målade 2016 och nästan glömt bort. Tycker den är lite härlig ändå. Påminner mig om mina rötter och en dröm jag haft en gång. Nämligen att bo i ett korsvirkeshus på Österlen. Den drömmen har jag lagt ned. Förmodligen hade det inte blivit mycket skidåkning om jag bott där men ändå. Men min lilla, lilla målning, den finns kvar.

Kram Pia

Enkel Picknick

Vi hittar på något sa vi i morse. Båda hade en liten önskan om Österbybruk. Så då åkte vi dit. Finns mycket fint att titta på där. 



Vi hade inte tagit med någon picknick korg utan strosade helt enkelt in på Ica och handlade lite. Kycklingspett, några skivor hästkött, potatissallad, lite god ost och bröd. Mer behövs inte och billigt blev det, ja om man jämför med att gå ut och äta på restaurang. Vi fick trevligt sällskap också av en gräsandsfamilj. 



Sedan kollade vi på en konstutställning. Så makalöst fint. Stina Folkebrant hette konstnären. 



Här hemma fortskrider trädgårdsarbetet. Jag planterar om och köper växter som håller på att dö för en tia.



Nog ska de få leva och bli fina så småningom. Jag lovar. 



Sedan läste jag ett så härligt citat hos Gylleboannika som jag vill dela med mig av.

"Jag har tre stolar i mitt hem; en för ensamhet, två för vänskap och tre för sällskap."

Ha det fint mina vänner.

Kram Pia