Rostigt och snurrigt

 Jag fick en fin gåva av son och sonhustru, en grattis till pensionen present. 

Den snurrar verkligen fint när det blåser lite. Nu står den i potatislandet och kanske den gör mer än bara snurrar och är fin. Kanske skrämmer den iväg sork och busiga skator. 

En annan snurrig grej är att klematisen kommer igen. Det trodde jag faktiskt inte. Kanske den blommar till våren, vi får vänta och se.

 Annars är det vattna och vattna som gäller i värmen. Dax att rensa rabatterna igen. Fast det väntar jag lite med tills det blir lite svalare.

Kram Pia

Kram Pia

Jag målar på.

 Fast inte där jag borde måla. Nejdå jag sitter och myser med penseln på biblioteket alias mitt lilla pysselrum. 

Eller ska vi kanske säga ateljé. Det låter väl bra? Jag vet inte vad det är som ger mig den där ron när jag sitter där. På ett sätt så målar jag av figurer som jag möter i min vardag. 

Karaktärer som jag gillar och har gillat i många år. Man kan nästan säga att jag har en relation med varenda en på bilden. Är inte riktigt nöjd med spöket Laban faktiskt.

 Men måla väggar i köket blir det inte. Inte tapetsera heller. Fast jag vet att en vacker dag så kommer krafterna och inspirationen till det också. 

Ingen ko på isen som man säger. Jag har ändå googlat på om man ska riva ner den gamla tapeten eller inte. Ett steg i rätt riktning.

Skön Söndag!

Kram Pia

I den lilla svarta boken

Jag skriver i min lilla svarta bok när jag sår, när jag planterar om, när jag sätter ut växter. 

Det är som en trädgårdsdagbok. Där står också var jag hade lök, potatis, morötter m.m. så jag kan växelbruka. Vissa växter ska man ju inte ha flera år på samma ställe. Så igår när jag hade sått klart så kliade det i skaparfingrarna. Jag fick en sådan lust att skissa och måla lite. När jag sitter där och filurar så mår jag så himla bra. Det känns liksom att boken får en extra bit av mig på något vis. 

Nu är det inte det där exakta och perfekta jag vill åstadkomma utan bara få ner det som finns på näthinnan på mitt sätt. Minnen från förra sommaren och tanken på hur mina pelargoner kanske kommer se ut.

Kram Pia

Gysinge del 2

 Gysinge byggnadsvård handlar det om idag. 

Vilket ställe, så intressant och så fint. Här kan man se hur man tar hand om gamla hus. Se olika färgkombinationer och så doften... Linoljefärg. 

Ett hus som de flyttat hit och byggt upp igen fanns på gården. Jag skulle kunna flytta in där på studs. Glömde fota det fina huset med veranda i min iver.

Köket i gammal stil fast helt modernt ändå. Ett litet kontor med soffa. 

Kuddarna med tyger som finns att köpa i butiken. Mattorna som också finns till försäljning.

Sovrummet på övervåningen är ju bara så himla vackert. 

Med kakelugn och tygskärm. 

Ja sen fanns det ett litet hus som någon hittat i skogen som hade renoverats. En stor lekstuga kan man säga. Kolla in det lilla våffeljärnet i skåpet. 

 Sen så klart en butik där det fanns allt möjligt som man kan behöva om man vill bevara sitt gamla hus. Tapeter, tyger, färg, krokar, handtag m.m. 

I uthusen på gården finns det begagnade saker till försäljning som fönster, dörrar och knoppar och mycket mer. Det var verkligen ett mycket trevligt besök.

Kram Pia

Akvarell på kul

 Rastlösheten kom över mig efter jobbet. Har haft en bra dag i dag trots snö och kyla. 

Men att bara sitta ner och glo på ingenting, nej det ville jag inte så satte jag mig ner och tog fram akvarellpapper och färger. Penslarna står där alltid och sen var jag igång. Som vanligt blir det blommor. 

Det är bara på kul, ingen stor konstnär här inte men det är rogivande att se hur det växer fram en bild. Rogivande och roligt. När tanke blir till handling och se hur bilden formas. Ja det är en skön känsla. 

Medans jag målar så reflekterar jag över dagen som varit. Vad har varit bra, vad har varit mindre bra? Samlar tankarna.

   Vad hittar ni på när ni är rastlösa?

Kram Pia

Storkrenovering och måndagens outfit.

 Jag brukar ta in min lilla stork inför vintern. 

Den brukar stå i växthuset då. Men någonting hände så storken blev kvar där ute i ur och skur. Det är då det händer, den nöts på något vis. 

Äsch ingen fara jag tar in den, tvättar av, slipar till och målar om. Klart man vill ha en fräsch stork vid lilla dammen i sommar. Sånt man pysslar med en söndagseftermiddag i April.

Medans färgen torkade så strök jag skjortan som jag tänkte ha idag. Tycker det är fint med ljusblått till jeansen. "Dagens outfit" och kanske jag kan ha mina rosa sneakers till. Jo men jag chansar! Det är ju trots allt vår. Jag försöker bestämma dagen innan vad jag ska ha på mig så jag slipper vela och trixa på morgonen.

 Vaknar dock med en sjutusan till migränliknande huvudvärk och så snö på det. Det blev ändrade planer. Det blev morgonrock och raggsockor. Nu har den lagt sig lite, huvudvärken, men man är ju i bubblan fortfarande. Undrar om väderomslag kan framkalla migrän? Det var så längesedan jag hade ett anfall.

Kram Pia

Redskap och friskluft

 Det blåste lite nordanvind idag. Fast jag klädde mig bra med underställ, mössa och vantar innan jag åkte ut för att grilla lite med familjen. 

Jag förundras över alla nypon, så många och så vackra. Efter några timmar i friska luften så åkte vi hem och jag började att knacka bort gammalt bruk från tegelstenarna som vi hittat vid en husgrund i skogen. Det var inte så svårt med rätt redskap. En gammal murhammare som fanns i ett hus som äldsta sonen bott i. 

 Nu är hela golvpusslet lagt och jag får vara nöjd. Alla tegelstenar är gåvor eller hittegods. Tack snälla till er som bidragit. Det är absolut inte estetiskt rätt men jag tycker det är lite charmigt ändå.

 Planteringsbordet är på plats och jag har till och med hunnit planterat lite idag. Växter som jag ska ge min kollega som nyligen flyttat hemifrån. Snart ska det bli Risotto till middag och det doftar gott från köket av nybakat bröd. Det här med ledig onsdag, det borde jag ha anammat för längesedan. Bästa!

Kram Pia

En vacker höstkrans

 I går när vi träffades vid sjön så fick jag en present. Från Ivars Mamma som hon gjort till oss. Hon skriver bra också. Kolla in @som_uttrarna på Instagram.

En höstkrans minsann. Det var en krans som jag verkligen tyckte var superfin. Att få en present som någon har gjort själv, lagt ner energi och kreativitet. 

Ja det är enligt mig en av de finaste presenter man kan få. Nu hänger den på vår ytterdörr och jag blev så glad idag när jag möttes av den efter jobbet. 

Sedan fick jag en annan present som någon gjort själv. Det ska visa en annan gång när det är riktigt klart. Jag är lyckligt lottad.

Kram Pia

Värt att laga?

Jag köpte ju två lådor eller kanske det heter mått på en auktion för många herrans år sedan. 

De har agerat blomlådor hela tiden. Jag har inte planterat direkt i dem utan haft en stor plastkruka i. Men kanske de inte kan leva för alltid. 1836 står det på den ena som botten liksom bara ramlade ur.

 Nu har vi limmat och satt i nya träpluggar. Kanske man inte får göra så på gamla ting men annars hade den fått gå till ... ehhh brasved. STÖN! Ok nu får vi se om det funkar. Hoppas, Hoppas!

Planterade ut några petunior i blomlådorna också. Hoppas jag gjorde rätt och inte var för ivrig. 

Kan ju bära in dem på uterummet utifall det utlovas frost.

Kram Pia

Fina ting med minnen

Vissa saker kan man bara inte skiljas ifrån. Inte om man frågar mig i alla fall. 

Kanske för att det finns minnen och varma skäl till att behålla och bevara. Den här brickan fick jag någon gång i min ljuva ungdom av en härlig kompis. Kanske 19 eller 20 års present. Den är praktisk och användbar trots att ena handtaget gett upp. 

Den lilla krukan eller spillkum fick jag nog när jag gifte mig men är inte säker. Den är från Skåne och närmare bestämt Brösarp. Om keramikern finns kvar vet jag inte, men min lilla kruka finns i alla fall bevarad. Nu väntar blodsdroppen däri på att få komma ut i sommaren. 

Plockade in en liten bukett gullvivor att njuta av. De får stå i makens lilla vas från Italien. En gåva från hans Mammas resa en gång i tiden. Klart att man sparar på den.

Kram Pia

Uppe med tuppen

Morgonljuset når in i sovrummet. Klockan är bara lite över sex. Jag borde laga persiennen. Vi kliver upp tidigt och äter frukost. Ägg såklart det är ju Påsk. Man kan säga att vi är uppe med tuppen. 

 Den här tuppen i sprakande färger som inte är en Djurgårdstupp vilket man kan tro. Nej det är en tupp från Lannavara i Lappland. Den har en morbror till maken gjort med motorsåg. Makens mormor var samekvinna. Så då förstår ni kanske färgerna. Den har stått ute som den ska men bleknat och åldrats med tiden. 

Jag fick ett ryck i går. Tuppen ska målas och bli påskfin. Han ser lite elak ut faktiskt men det är han inte alls. Han gal inte ens. Ha Ha!  Jag satt där i solskenet med en kopp kaffe och fick inspiration. Vad jag målade mer får vi kika på en annan dag.

Glad Påsk!

Kram Pia

Årlig kontroll

Tjoho, jag är nybesiktigad och godkänd. Inga stora fel på mig och enligt beräkningar så är det bara 1% risk för att jag ska få en hjärtinfarkt. 

Jag har tagit mig i kragen och börjat med promenaderna igen. Det är faktiskt ett jätte enkelt sätt att hålla igång lite lagom. Läkaren berättade att det enligt forskning var mycket viktigare att man rörde på sig för hälsans skull än att man strävade efter att vara trådsmal. Så fortsätt röra dig, tänk inte så mycket på att banta, njut av det goda och stressa inte. Sedan sa han att jag borde äta mindre bröd. Vi äter på tok för mycket bröd tyckte han. Ja men det vet jag väl. Fast när en hurtig läkare säger det på glad norska och med ett leende, klappar sig själv på magen och erkänner att han minsann tänker på vikten han också. Ja då är det väl så. Jag som fick skjuts ner till läkarstationen, satte på mig överdragsbyxorna ovan på träningsbrallorna och powerwalkade hem. Kände mig starkare än på länge. Ja och gladare.

 Tog mig an en skåplucka till. Ja och dammade av yoga cd:n. Skrattade lite åt min kreativa vrå. Wooow vilken fruktansvärd röra va? Fast en skön sådan faktiskt. 

Nu ska vi se om jag orkar vara lite kreativ till innan mitt favoritprogram på onsdagar börjar. Mästerkocken.

Kram Pia

En resa i tiden

Hejsan!

Vi åker ändå, sa jag till maken. Men orkar du då? Jadå i med Alvedon och du kör. Blir det jobbigt så åker vi hem igen. Det är utomhus så jag smittar inte och jag ska ju bara titta. Det är inte jobbigt. Ja så då for vi tillbaks till vikingatiden. 

Äldsta sonen är med och ordnar en heldag med bland annat stridsuppvisning, vikingatida mat, lekar och hantverk ute vid Gamla Uppsala. Klart man måste kolla då.  Det kändes mysigt att vandra runt lite där bland grytor, mat och hjälmar. Efter en stund blåstes det i ett horn, nu skulle det bli strid. 

Nu är jag ju ingen vän av våld men det här är mer som en lek eller motionsform, ja vilken kampsport som helst. Mycket tjyv och rackarspel. En av kvinnorna som var med och slogs skrattade varenda gång hon "dog" Barnen som var där och tittade tyckte detta var rysligt spännande. Ja jag tyckte också det. Ha Ha!

Fast nog känns det lite märkligt att se sin son dö i strid si så där en fyra, fem gånger på raken. Ha Ha! Ja han reste sig från det döda och fotade sin pappa när han provade en hjälm. 

Vi fick smaka på böngrytan som det var ramslök, rovor, äpplen och vita bönor i. 

Det var väl ungefär vad jag orkade med. Efter en timme var vi på väg hem igen. En upplevelse rikare och gladare och lite friskare. Om man vill veta lite mer så kan man kolla in  Ulls vikingars hemsida. Klicka här

Ta gärna tillfället i akt för om två veckor är det dax igen. Då kommer dom tillbaks till Gamla Uppsala högar.

Kram Pia