Hostar och kämpar på

 Hostan kom som en stormvind kan man säga. Flera nätter i rad har jag knappt sovit på grund av hostan. 

Lätt feber och allmäntillståndet har varit väldigt dåligt. Jag tänker att kroppen mitt i sorgen på något vis sätter gränser. Jag har jobbat på som vanligt bara varit hemma så lite som möjligt efter mammas bortgång. Tyckt att allt annat är viktigare än mig själv.

Mamma på äldsta sonens bröllop

 Sorgearbetet är komplicerat måste jag säga. Vanliga människor gråter, är helt upp i sorgen men inte jag. Det känns overkligt och jätte konstigt. Känner mig som en robot som är programmerad att vakna, äta frukost, köra till jobbet, göra det jag ska, åka hem, äta och sen lägga mig i sängen så tidigt som möjligt för att se på deckare eller läsa roman. Allt för att fly verkligheten kanske. 

 Chattade med en musiker om begravningen och instrument val till Always on my mind. Mamma gillade Elvis så det fick bli den. Blev geting stucken och såg en fjäril sätta sig vid poolen. Förundrades över naturens vackra färger mot den klarblå himlen på vägen hem. Är tacksam för det. 

Kram Pia

Vilsen och sushi sugen

Dagarna bara går och jag är lite vilsen.

 Jobbade torsdag och fredag vilket var bra på ett sätt men hjärnan var seg. Det jag borde ha gjort blev inte färdigt så jag behöver jobba med det i helgen. Men kanelbullar hade jag beställt i alla fall. Mums! Idag ska det tydligen blåsa rejält och regna så det blir innepyssel. Fast jag har ingen inspiration till att göra något. Är sugen på sushi men det tror jag inte att dom har på våran lilla ICA. Åka iväg någonstans kanske. 

I onsdags var vi på begravningsbyrån. Nu vet jag hur det är. Mycket som ska bestämmas och ordnas med. Som sagt, dagarna går och jag är vilsen och sorgsen.

Kram Pia

Det blev en time out

 Efter måndagens jobb med bland annat brand tillsyn så landade jag sliten i soffan. Åkte faktiskt hem lite tidigare eftersom halsen sved och huvudet värkte igen. 

Somnade senare i sängen men väcktes av ett sorgset besked. Makens bror hade somnat in. Sorgsna och väldigt ledsna försökte vi förstå det som hänt. Men det var svårt. När klockan ringde idag så hade jag tankar på att åka till jobbet. Fast det kunde jag bara inte, dåligt med sömn och empatin till maken gjorde att jag stannade hemma. Klokt beslut så här efteråt. Livet är för kort för att dundra fram som en bulldozer. För kort för att inte njuta av nuet om man kan. 

Kom sa jag till maken, vi åker ut och kollar om vi ser några gäss, lärkor, tofsvipor eller tranor. Så med en termos kaffe och varsin inköpt semla bilade vi kring lite ut mot kusten. Men det var inte bara jag som tagit en time out. 

Inte en endaste lite trana såg vi, bara en lärka och några gäss vid vår närvarande sjö. Det var en väldigt god semla som slank ner vid Väddö kanal. En tröstesemla kan man säga. Ta hand om er.

(Lånade bilder idag)

Kram Pia