Hostar och kämpar på

 Hostan kom som en stormvind kan man säga. Flera nätter i rad har jag knappt sovit på grund av hostan. 

Lätt feber och allmäntillståndet har varit väldigt dåligt. Jag tänker att kroppen mitt i sorgen på något vis sätter gränser. Jag har jobbat på som vanligt bara varit hemma så lite som möjligt efter mammas bortgång. Tyckt att allt annat är viktigare än mig själv.

Mamma på äldsta sonens bröllop

 Sorgearbetet är komplicerat måste jag säga. Vanliga människor gråter, är helt upp i sorgen men inte jag. Det känns overkligt och jätte konstigt. Känner mig som en robot som är programmerad att vakna, äta frukost, köra till jobbet, göra det jag ska, åka hem, äta och sen lägga mig i sängen så tidigt som möjligt för att se på deckare eller läsa roman. Allt för att fly verkligheten kanske. 

 Chattade med en musiker om begravningen och instrument val till Always on my mind. Mamma gillade Elvis så det fick bli den. Blev geting stucken och såg en fjäril sätta sig vid poolen. Förundrades över naturens vackra färger mot den klarblå himlen på vägen hem. Är tacksam för det. 

Kram Pia