Minisemester

Så drog vi västerut, maken och jag. Eller ska jag kanske skriva Farfar och Farmor. Vi fick inbjudan att tillbringa helgen i en stuga vid en sjö i Västmanland. Klart man tackar ja till det. Vi stannade till vid Ekolsunds slott och värdshus på vägen dit. Ja vi hade matsäck med oss. Lite kaffe och kalla crêpes som vi intog bland ljuvligt blå cikoria. 


Fint där men rysligt öde. Lite spöklikt faktiskt. 

Så mysigt. Bäst var ju att få umgås och rå om den här lilla sötisen. Får man säga så? Nåja den lilla goa ungen får man i alla fall säga.

Tiden går fort, från att vara pytteliten till att kravla runt och undersöka omgivningen. Så underbart att se hur barn utvecklas och formas. Älskar verkligen att se det både på jobbet och i familjen. Stort hjärta på det. 

Så var det lite vardag igen, några dagars jobb innan det blir långledigt. Ska besöka barnbarn två också snart. Har det rätt så bra faktiskt.

Kram Pia

Fint vid infarten

Det första man möter ska väl vara trevligt och inbjudande kan man tycka. Rabatten nere vid infarten är alltid den sista jag tar tag i av någon märklig anledning. 

Varje gång så lovar jag mig själv att nästa år, ja då ska jag starta där nere. Jag har verkligen tacklat av. Orken räcker inte till riktigt eller så kan det vara lusten som saknats ett tag.  Kolla här. 

Usch så fult och det har jag liksom bara accepterat. Jisses! Jag måste ha varit illa däran.

Men nu ni. Jag röjde runt där med sekatör, spade och räfsa. Höll på i timmar tills jag typ inte orkade mer.

Buxbomen som äntligen har satt fart fick sig en tillklippning. Så sjukt långsamma i tillväxt tycker jag. Köpte dem som små, så här såg det ut 2012. 

Så här ser det ut nu. Ångrar att jag inte satte buxbom runt hela rabatten. Den härligt solgula rabatten med ölandstok, renfana, daggkåpa, ginst, gulmåra, orpin och färgkulla. Ett och annan lammöra också.

Mjölkkannorna borstades rena från rost och fick ny färg. Skatboet som hade ramlat ner åkte undan och så körde maken runt med trimmern. 

Jag ska gräva lite till och sen så ska det bli fint igen kanske.

Kram Pia

En vanlig kladdkaka

Jag bakar sällan som ni kanske vet. Jo jag bakar matbröd men inte så ofta fikabröd. 


I går så kändes det som att sommaren var över. Jag fick lite ångest över att känna mig instängd. Men gå ut då människa... ja fast fy så kallt och omysigt. Jag bakade matbröd och sen irrade jag runt som en yr höna. Var ute lite också, sedan in igen. Ni vet när man liksom inte får någonting gjort. Näe det får lov att bli något gott. Kladdkaka kanske.


 Det går fort och så fanns alla ingredienser hemma. Till och med grädde och jordgubbar. Gillar när den blir så där lite hård uppå och superkrämig inuti. Mums! 
Receptet hittade jag här.

 I dag ska vädret bli bättre och det tackar jag för. 

Pia  

Inspiriation

Det är lätt att tappa lust och inspiration när sommaren liksom kommer av sig. Förkyld dessutom, ja jätte, jättekul.

  Men som sagt en ger inte upp. Vi styrde kosan ut mot havsbandet. Till Väddö där det finns en väldigt mysig handelsträdgård. 

Jag hade kanske tänkt köpa lite nya blommor om det hade varit rea. Fast det var det inte alls. Så tittade gjorde vi och njöt av det fina. 

Älskar den här kombon av Buddhor, kaktusar och terrakotta. Blir liksom salig och lugn. Vi hade tänkt dricka lite kaffe där på caféet, men det gjorde vi inte heller.  

Nu fick jag inspiration till vilka växter jag ska inskaffa till nästa säsong i alla fall. Den här cerisefärgade raringen tex.

 

Dom här gula också. Vad det är blir dagens projekt att leta reda på. Sedan verkar det inte finnas kålfjärilar på Väddö. Fniss!

 Så vackra färger tillsammans på kålrabbin Azur Star.

 Honungsrosen är ju bara såååå fin. Jag trodde ju att jag köpte en sådan för några år sedan men det gjorde jag tydligen inte.

Nu kör vi tisdag. Brasan är tänd och kaffet är klart och jag har semester.

Kram Pia

Jag ger inte upp så lätt.

Jag hade bestämt mig för att städa i växthuset idag. 

Någon dag så skulle vi stapla upp veden också. Jag satte igång och plocka och sopa i växthuset. Torkade hyllor och rättade till.

 Flyttade på småskotten, ja städade helt enkelt. Kände mig nöjd och glad när det var klart.

 

Före

Efter

Maken åkte iväg en stund så jag tänkte att jag kunde börja lite med veden. Jag tycker det är ganska så roligt att stapla ved så det gick med en ryslig fart och vips så skulle jag börja på en ny rad. 

När jag satt där på huk så rasade hela stapeln över mig. Det gjorde riktigt ont och sen blev jag så fly förbannad. Jag svor högt och så grät jag en skvätt medans jag försökte ta mig loss från all ved. Då kom pappa. En paus i alla fall eller skulle jag kanske ge upp. Aldrig i livet. Jag fortsatte att stapla och tro det eller ej, så rasade halva stapeln igen. Inte på mig denna gång men ändå. 

Dumma jäkla idiot ved skrek jag. Tur att vi bor lite för oss själva. Sedan så fick det bli såhär. Maken sa vad fint, men du skulle ju ta det lite lugnt.  Ja men jag vet....

Kram Pia

Liten kille

Tänk att man helt plötsligt har två barnbarn. 

❤️

 Den här lilla killen ville inte alls titta på oss igår. Han knep ihop ögonen hela tiden och knorrade lite, gäspade och åt. Men det gjorde ingenting alls. Så mysigt att få hålla och rå om en stund.  Känslan att se sina egna barn bli förälder är så enormt mäktigt tycker jag. Lyckan lyser lång väg, det strålar verkligen om både mamman och pappan. Stort! 

Annars så vaknade jag täppt och förkyld, som jag anade. Morrar lite åt semestervädret. 9 grader, blåst och massor med moln, det är inte så jättekul. Skrotar runt med både tofflor och morgonrock denna morgon. Tänder ljus och dricker kaffe inne. Hmmm! Äsch det blir nog en bra dag ändå.

Kram Pia

Semestermood

Vi stängde förskolan i går. Fixade det där sista lilla så det ska kännas trevligt att komma tillbaks sen. 

Vaknar en aningens seg idag. Yr i huvudet och riktigt trött. Hoppas bara att det inte är något på gång. Det gick nämligen en våg av feber hos barnen den sista veckan. 

 Annars är det flugjakt och trädgårdspyssel som gäller. Inte riktigt allt blev förstört av haglet, några blommor som stått skyddat klarade sig. 

Den lilla violen jag fick i present har tagit sig och blommar om. 

Inne i växthuset så frodas gurka, chili, tomat och druvor. Jättemycket druvor blir det. Inte så mycket chili men det kommer kanske det med.

Ännu så länge är det bara blommor på gurkplantorna men det kommer väl så småningom.

Här inne råder total kaos faktiskt.  Skämskudde på och dö inte nu...

Fast nu har jag gott om tid att städa och göra fint.  I dag ska jag träffa barnbarn No:2.  Han har inget namn ännu men min Pappa kallar honom lilla Fridolf. Ska bli så roligt att ses. 

Kram Pia

Rabarbermaräng i Pyro

Jag är ju så svag för gamla vackra bruksföremål. Ja det kan vara allt från margarinlådor till ugnsformar "Pyro" från Gustavsberg.

 Min mormor gjorde alltid äppelkaka i en sådan form och jag älskade det, både form och kaka. Jag har fyndat en liten en på loppis. I den gjorde jag rabarbermaräng. Alltså ingen paj, utan bara rabarber och maräng. Supergott. Serverade med råkrämen som blev kvar från dom marinerade jordgubbarna.

  Idag har jag fyndat en annan häftig sak. Ska ha den på jobbet och det kommer bli så fint. Jag återkommer om detta.  Roligt när den kreativa sidan vaknar till liv dagen innan semestern. Positivt! En ros till mig själv för det.

Nu blir det Ernst!

Kram Pia

Barnbarn, hagel och damfotboll

Jag har då aldrig varit med om maken. Himlen liksom bara öppnade sig. Från sol och värme till den värsta åsk och hagelskur ever.

 Det var liksom så mäktigt ungefär som att bli farmor igen. 

❤️❤️❤️

Då fattar ni va?  Jaaaa, nu har han kommit den lille pojken. Så plötsligt har vi två små barnbarn. Fantastiskt! Gossebarnet har inget namn ännu och vi ska få se och träffa honom på lördag. Längtar! Ingen bild ännu, har inte frågat om lov.

 Men denna hagelskur, ja den förstörde en hel del faktiskt. Om vi nu ska återgå till den.

 Hål i många blad på våra växter. Trasiga blommor och vi hoppas innerligt att de tar sig igen.

Damfotboll ikväll hörrni, är ni laddade?  Sedan så måste jag dela med mig av en reflektion. Förra året när herrarna var i semifinal så kom flera av barnen på förskolan i gul-blå tröjor. Några var tom målade i ansiktet. Idag när damerna ska spela sin semifinal så var jag den enda som hade tröja på. Varför? 

Ja sug på den karamellen ett tag.

Kram Pia

Fläderchampagne på G

Varför inte? Klart jag måste testa att göra fläderskumpa. 

Man vet ju inte om det blir bra förrns man testat ju. Jag följer recept som jag googlat fram. Ska snart sila upp och hälla upp på flaskor. 

Man ska tydligen kolla jäsningen/ kolsyran så inte flaskorna exploderar. Spännande va?  Självklart ska jag berätta hur det blev. Har någon där ute testat?  Härligt med hemmagjort bubbel.

Ooops... en liten skalbagge som flyr fältet.

Kram Pia