Thank God I'm A Country Girl

Sådär ja, nu var Pingsthelgen snart över. Den började ju si så där. 

Magen krånglar och jag hade sån huvudvärk på vägen hem från jobbet i fredags. Ställde in paellapartyt, så sjukt tråkigt. Bara tanken på skaldjur fick mig att kväljas. Lördagen, själva Pingstafton var ju en het dag kan man lugnt säga. Vi klev upp tidigt för att jobba lite i trädgården innan det skulle bli för varmt. Roligt och svettigt. 

Sedan hade jag ett möte med en köpare och min dag var liksom oavkortad i solen. Det var inte så jätte klokt. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt på kvällen och magen fortsatte krångla, huvudet också. Även om vi genomförde försäljningen. Blandade känslor att lämna båten fast köparna var eld och lågor. Det kändes ju ändå jättebra. Jag fortsatte må pyton och kröp i säng tidigt. Inte ens ett glas Cava kunde få mig på humör. 

Pingstdagen började med ett sjuhelsikes liv mitt i natten. Grävlingarna slogs utanför. Jag tassade upp för att kolla och blev lite rädd faktiskt. Vilket drama och vilka skrik. Men shiit! Ska vi ha värsta Parken Zoo här? Ovanför min favoritplats på pooldäck så hade en bålgeting bestämt sig för att boa. OK, var som helst, men inte här. 

Vi googlar och hittar en lösning som inte dödar utan avfärdar. Yes! Jag tror vi lyckades. Jag bakar lite, gör en pastasallad och försöker njuta.

Försöker glömma bort att magen spökar och krånglar. Trots det så, jag älskar mitt liv på landet bland grävlingar, bålgetingar, ogräs och stekhet sol.

Kram Pia