Jag tror banne mig att jag lyckats bevara och spara palettbladen från förra året.
Jag är inte bra på att memorera namnen på dem men det gör mig inget alls. Bara att googla tänker jag. Den ljust limegröna har jag glömt var den kommer ifrån. Antagligen har jag fått skott eller stickling av någon. Den mixade med grönt och brunlila har jag fått av syster min. Har klippt den och satt i vatten för rötter, ska plantera dem snart så jag får många.
Sitter här och funderar lite över vad det är som gör att man blir sådär intresserad av tex. blommor och växter medans andra har ett stort intresse för annat som bakning, bilar, sömnad ja vad det nu kan vara. Jag vet att jag redan som liten tyckte om att fixa och dona med växter. Hjälpte mamma med att duscha växter i badkaret och lärde mig också namnen på dem.
Sen lite senare i livet så köpte jag böcker om krukväxter och fortsatte som bekant med trädgården och allt vad det innebär.
Ja man behöver inte grubbla över det men kanske det är någon liten gen i ens DNA.
Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Det värmer.
Kram Pia
Palettbladen blir så hinla fina om man lyckas övervintra dem, blir mycket mer stabila på något sätt.
SvaraRaderaFörra sommaren hade jag övervintrade, men höstens kaos i hjärnan gjorde att de glömdes bort utomhus. Så himla typiskt. Men det är bara att börja om på nytt igen tänker jag.
Ha de gott. Kram, Catarina
Palettblad gillas! En tacksam växt minsann :) Det ligger nog i ens DNA vad man gillar, jag tror det...
SvaraRaderaKram från ett grått Öland & Titti
Har försökt med palettblad här men det fungerar inte. Inte hos mig i alla fall. De bara dör för mig.
SvaraRaderaMen det är en vacker växt som finns i massa olika nyanser.
Ha en ny bra vecka.
Kram Carin
Paletter måste vara de mest tacksamma växterna. Det är svårt att misslyckas. Jag har ett gäng i vatten i köket som snart ska få komma ner i krukor. Det gillar jag med, även om det blir torrt i glasen med vatten och de vissnar så tar de sig ändå så fort de får lite vatten.
SvaraRadera