De svartnade

 Bestämde mig tidigt för att jobba på lite extra idag så att jag skulle kunna stanna hemma på fredagen. 

Jobba någon timme hemifrån som jag kan på fredagar. Ett möte drog ut lite på tiden men vid halv fem startade jag min resa hem i regn och rusk. Plötsligt mitt ute i ingenstans så blev det svart. Bilen la av helt enkelt och tack vare att det fanns en bil framför så kunde jag styra in på en parkeringsficka. Jag lovar, kolsvart. Tack och lov för mobilens ficklampa app som jag laddat ner. Jag kunde lysa fram numret till assistenskåren. 

I väntan på bärgaren så dök det upp en bil med hundra lampor och ut klev en ung man som knackade på rutan. Behöver du hjälp? Jo men jag har ringt bärgare. Öppna huven så ska jag kolla lite. Tyvärr ser inget konstigt sa han. Vilken hjälte ändå. Av säkert 50 bilar så var han den enda som stannade.  

Jag kände mig en aningens rädd, som i en skräckfilm. Sittandes där i bilen och regnet som smattrade mot rutan utan att veta var jag var faktiskt. En lättnad när bärgaren kom och sen maken så jag kunde flytta över mina saker och bege oss hemåt. Det var min torsdag det.

Kram Pia