Det brinner i skallen

 Ja så kan man säga om man är en person av min sort. Jag vaknar 07.15 lördag morgon och blir bjuden på frukost. I mitt huvud mal tankarna om vad jag ska hinna med under dagen.

Att ha stökigt och oklart det är inte min melodi alls. Nej då mår jag så dåligt att jag knappt kan prata faktiskt. Jag är i en sorts trans kan man säga. Vilket betyder: Prata inte med mig, fråga ingenting, låt mig bara få forcera fram och få saker gjorda i min takt och så som jag tänkt mig. Jag är helt säker på att det finns en sorts diagnos på det beteendet. Vi behöver kanske inte gå in närmre på det.

Men jag började i alla fall med att plantera ut plantor. Sedan torkade jag bort pollen som lagt sig typ överallt. Maken körde runt med röjsågen/ trimmern och sonen bar fram trädgårdsmöblerna. Då blev det plötsligt teamwork vilket är så trevligt tycker jag. Om någon undrar så orkade jag inte olja in trä däcket igen. Det får bli nästa vår. Sen skulle det klippas gräs och då går självklart däcket på åkgräsklipparen sönder. Så maken fick åka och beställa ett nytt. 

Medans han var iväg så rensade jag i några rabatter och hämtade dynorna till utemöblerna som legat under sängen hela vintern. Ja då förstår ni säkert att jag behövde släpa fram dammsugaren. Dammråttor stora som katter virvlade runt. Jag skulle använda lövblåsen tänkte jag sen för att blåsa bort barr och annat på uteplatsen. Ha! Ha! Nej inte dammråttorna. Eftersom skarvsladden låg under veden så blev jag tvungen att trava upp den först. Nu började jag se ljuset i tunneln. Sedan vilade vi en lång, lång stund på pooldäck i stekande sol. 

Men eftersom det fanns lite kvar innan jag var helt nöjd så åkte dammsugaren till poolen fram och så krattade jag upp gräset,  mitt "Team" hängde på. Efter en liten stund så var det ordning på torpet.

Det firades med lite kallt och gott i glaset.

Kram Pia