Vårens skuggsida

 Lästa på Underbara Claras blogg att hon mår piss. Det gör jag med och med råge. Man fattar inte riktigt vad som händer. Våren som är så härlig, men den kan också bli besvärlig.

Nu får det vara nog tänkte jag när jag nära på startade ett krig på jobbet redan kl. 08.02 i torsdags. Jag sansade mig och kvävde allt inåt vilket fick den där huvudvärken att starta om på nytt igen. Först tänkte jag åka hem men eftersom jag är en envis idiot så stannade jag kvar till sist. 

När man arbetar med små och stora människor så är det av största vikt att man är trevlig, stödjande, positiv, ärlig och har en ängels tålamod. Det försökte jag ha men kände att jag brast lite för ofta under dagen. Barnen tjafsar, vill inte, kan inte och tjivas. Jag domderar, tillrättavisar, undervisar och suckar högt. Då kommer det fram ett barn. Han lägger handen på min axel och säger. Pia du är en bra ledare. Herre gud unge! Tack snälla du svarar jag mitt upp i kaosen. Nära till tårar.

Mina tankar är någon helt annan stans resten av dagen. Jag sjunker in i den där underliga bubblan igen. Tusen mörka tankars bubblan. Som så många gånger om vårarna och höstarna. Jag fyller i min sommar semesteransökan och pratar förtroligt med kollegan om höstterminen den sista halvtimmen. Allt kändes ganska så Ok just då, men sen på vägen hem så fattade jag att jag måste göra något åt det här med vårens mörka skuggor.  

Kram Pia