Jag körde hem idag i regn och mörker men, jag var till freds.
En sorts lyckokänsla i hela kroppen som är svår att förklara men jag gör ändå ett tappert försök. Först så är det kanske att jag är ledig i morgon, ett beslut jag tagit för att hinna med barnbarn och annat. Men sen är det att jag jobbat i köket också. Det älskar jag, ja lika mycket som att vara med barnen fast på ett helt annat sätt. Kombinationen att först vara i köket, laga mat, planera, fixa och trixa samt diska och göra fint innan jag ansluter till barngruppen på eftermiddagen. Så himla roligt och kreativt. Sånt som ger mig positiv energi, det sparar jag i mitt må-bra konto. Japp och en teckning av glada morötter så klart.
I dag fick vi visir som vi kan använda när vi möter föräldrar. Ännu en bra sak som gör att man känner sig värdefull och behöver skyddas. Ja precis som alla andra. Men ändå tänk er att våra små två-tre-åringar snyggt och invant hostar i armvecket, tvättar sina händer omsorgsfullt med masssssor av tvål och typ inte fattar så jättemycket. Men åhh, dessa fina rara barn. Heja er! Helt ovetandes nästan om Corona och så till freds. Sen sist men inte minst. Tack alla mina kollegor ni är underbara. Alla skratt, alla infall, alla proffsiga insatser. Allt elände vi delar och stöttar. All glädje dess i mellan. Guld värt!
Kram Pia
Så fint skrivet Pia! Att vara tillfreds är inte alla givet. Du är så barnfin och passar perfekt till det viktiga arbete du utför. Jag är så imponerad av alla pedagoger som fostrar nästa generation till att bli hyggliga medmänniskor. Heja er... och heja dig!!
SvaraRaderaKramar från Eva-Mari
Instämmer i Eva-Maries text till fullo.
SvaraRaderaKram Carin
Fina ord och vilket tänkvärt inlägg...klart du ska känna dig till freds! Det är det där lilla som gör det stora i livet...och tydligen kan 2-3 åringar detta bättre än många vuxna!!! Tycker det hostas och fräses bland många vuxna, högt och ljudligt!!! Nä bot & bättring där!
SvaraRaderaKram från Titti
Det är vackert att ta in och landa i känslan - att vara tillfreds! Och det är nästan lika härligt att läsa om den som att vara i den, för jo - den går igenom :)
SvaraRaderaKram, Carina
Så fint du skriver. En stor kram.
SvaraRadera