Redan på högstadiet gillade jag konst, färg och form.
Jag älskade att möblera om hemma och i mitt rum fanns då ett stort svart piano. Inte så lätt att flytta på men det gick om man tog spjärn mot väggen och använde benen för att få det att röra på sig. När jag sedan skulle välja yrkesutbildning eller gymnasium så föreslog min lärare i bild och form att jag kunde bli dekoratör. Oj så roligt men den enda vägen dit då var att gå på konstfack i Sthlm.
 |
Nej det vågade inte lilla jag. När jag provade på jobbet på Blomsterlandet så fick jag fria händer en dag att dekorera en avdelning. Åhh det var en dröm, så roligt. Men jag stannade ju inte kvar där, för mycket annat tungt jobb tyvärr.
Maken ojar sig ofta över att jag flyttar på saker och det gör jag. Testar mig fram med att para ihop saker, former och färger. Det är roligt och tillfredsställande för mitt sinne. Så jag får väl bli min egen dekoratör då eller som det också kallas Visual merchandiser.
Kram Pia
Halloj från en gammal dekoratör här med! Heter det Visual merchandiser nu, oj oj...kan man plocka in det i pergamentrullen till CV tro :)
SvaraRaderaJa det där sitter nog alltid i det där , att plocka, fixa, gör fint för ögat...
Just nu består livet mest att hålla sig inne och hålla sig frisk!
KRAM från Titti
Brukar också byta plats på saker i hemmet bara för att, -ja, bara för att jag vill.
SvaraRaderaKonstig att de alltid ska heta något konstigt nu för tiden, yrkena.
Kram Carin