I dag skulle bror min ha fyllt år 59 faktiskt. Jag stannade till vi kyrkan, tände ett ljus på minneslunden och viskade tyst i mörkret, Grattis Micke, jag saknar dig.
Vi har pratat sorg på jobbet eftersom en kollega mist sin Pappa nyligen. Viktigt att kunna prata lite och lyfta sorgen och allt vad det innebär. Jag bläddrar lite i fotoalbum och minns en massa. Älskar dessa minnen måste jag säga. Som att han min lillebror spelade "Där björkarna susar" på vårt bröllop. På en sten i vår lilla skog. Det vita som syns är min brudslöja.
Ja eller när han försökte uppfostra sin labrador, Skipper. Bekymmersamt men häftigt ändå.
Han var med om att bygga våra nuvarande hus också. Det har gått tio år nu. Man vänjer sig vid saknaden. Kan man säga så? Jag är inte ledsen längre, inte som då men klart man blir lite sorgsen ibland.
I dag har jag också firat en kollega som lever i allra högsta grad. Roligt! Har haft fredagsfeeling hela dagen så i morgon blir det repris. Ha Ha!
Kram Pia
Du har gjort precis som vi alla gör då vi förlorat någon anhörig... vi kan leva med sorgen,glädjas emellanåt , gå vidare och falla ner i sorgen igen...Men....det viktigaste är att vi alltid har de underbara minnena kvar ...inte alltid de är ljusa men vi bär dem med oss livet ut.
SvaraRaderaDin fina bror som spelade för er på ert bröllop, så fint gjort! Hade i veckan min minnesdag efter vår lilla son som vi bara fick behålla knappt två år...minnet betyder allt för mig idag då min sons pappa inte heller är i livet. Allt går vidare jag blir som du bara sorgsen ibland ...imorgon är en annan dag full av förväntan!
Så fint du skriver om en saknad bror. Livet går vidare... men är orättvist. Hjärta till dig.
SvaraRaderaKramar från Eva-Mari
Saknaden är stor efter sina nära och kära, men fint att man kan plocka fram de underbara minnen man har kvar.
SvaraRaderaHa en bra fredag.
Kram Carin
❤️
SvaraRaderaSå himla fint inlägg, förstår din saknad...
SvaraRaderaStor varm kram från Titti