Det går som lite tokigt nu ett tag

 Många säger till mig att jag ska vila, lära mig att slappna av och inte göra någonting. 

Fast det gör raka motsatsen på mig. Jag avskyr att låta tiden bara rinna mig förbi. Särskilt när jag har semester och tid för att fixa lite. Jag vilar när jag sover och det är jag sjuuukt bra på, att sova 8 timmar/ dygn är ett måste för mig och det sköter jag. Eftersom jag nyligen blivit tvungen att sitta still (revbenskadan) så blir jag så superstressad och rastlös att jag trots smärtan skulle kunna klättra på väggar. Vilket jag nästan gjorde igår. 

Maken blev snabbinkallad till hjärtavdelningen. Blev inlagd för prover och ytterligare kranskärls röntgen. Våra planer var helt annorlunda som att äta lunch ute och hitta på något roligt. Vi stannade ändå till på vägen in till sjukhuset och lunchade på en toppenfin restaurang.

Bild från Stiernhielms hemsida

Jag gillar när man får det där speciella för en ynka tia extra liksom. När det känns lyxigt och exklusivt. 

”Att komma hit ska vara som att sitta på en krog på italienska landsbygden, med mycket värme och bra service”
/Lisa

Så står det på hemsidan och jag instämmer, så kändes det verkligen. Om ni har vägarna förbi Funbo så tycker jag att ni ska kika in där.

Väl hemma i byn igen så blev det trädgårdsröj hos föräldrarna. Det är nästan som att klättra på väggarna fysiskt menat. De hade fällt två granar så massor av kottar behövdes krattas upp och forslas bort. Pappa, mamma, syster och jag brottades med kratta och sekatör. Resultatet blev en ljus och härlig plats vid deras lilla damm.

 Japp det gjorde ont det ska gudarna veta, men skönt att skingra tankarna en stund för lite nervöst är det ändå att ha sin man på sjukhus. Förövrigt är jag i stort behov av en frisör. Inte lätt att hitta någon så här i semestertider. Har provat fem ställen nu. Jag ger upp.

Kram Pia