Andas lite och njuta samt tagga ned

Livet är verkligen som en berg och dalbana. Ena dagen upp, upp, upp och livet leker, sen far man ner så det stänker om det. 

 När man är där nere så känns det lite som om man aldrig mer kommer att ta sig upp igen. Fast det gör man det går upp igen eftersom man vill det och att det är så illa tvunget. Man kan inte leva där nere. Så är det bara. Jag hörde någonstans att man skulle ta ett djupt andetag och räkna till fem sedan hålla andan och räkna till fem igen innan man andas ut igen sakta, sakta. 

Det gör underverk, jag lovar. Jag gör så ofta, ofta. Sen gäller det att hitta sånt som är njutbart. Jag väljer ju gärna trädgården, blommorna och växtligheten. 

Jag hjälpte till lite hos mina föräldrar med trädgården. Lika roligt där som hemma för det blir så fint. Sen åkte jag och köpte en Klematis till oss. Vi valde denna. Hoppas den ska trivas och klänga vid lillstugan.  Plötsligt kändes livet helt Ok igen för en stund. 

Det verkar kanske som om jag köpte mig lycka och ro. Så är det inte alls. Nej det finns så mycket skit och elände här i världen. Vi kan skriva öppet om cancer, om kronisk värk, om corona eller annat men, den psykiska ohälsan är det rysligt tyst om. Ingen vill blotta sig själv där eller hänga ut någon annan man känner. Det är som om det är en stor skam som vilar över det. 

Fast det tyvärr är så vanligt idag. Ungdomar och även äldre jämför sig så med andra och känner att de inte duger. Kraven är skyhöga i skolan och på arbetet och annars med i samhället. Vad ska vi göra? Jo jag tycker vi taggar ner lite. Andas lite och bara njuter. Jag har ingen annan lösning just nu.

Kram Pia