Att skriva ett inlägg om en gammal gjutjärnspanna verkar ju galet knasigt.
Nja jag tycker inte det. Jag hittade nämligen en gammal gjutjärnspanna som skulle kastas. Eftersom maken tjatat hål i huvudet på mig att han så gärna ville ha en så tog jag hem den. Den var rostig och full av inbränd sot eller vad det nu var. Så jag diskade den noggrant, skrapade bort det svarta så gott jag kunde och sedan oljade jag till sist in den.
Först tänkte jag inte på vad det stod i botten. Men så såg jag och kände igen det.
Just det maken fick salt och pepparkvarn en gång i julklapp av sitt jobb av samma märke.
Undrar just vad en sådan här stekpanna kostar idag tänkte jag. Jag googlade och höll på att ramla av stolen. Den var verkligen värd att räddas från stekpannedöden.
Vid användning av en gryta med rå yta så löses en del av järnet från kokkärlet ut i maten som lagas och maten blir på så sätt naturligt järnrik. Det känns ju bra.
Kram Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för dina ord och tankar.