Jag vill bada. Känna vattnet mot kroppen och lättheten.
Man är tyngdlös på något vis. Tittade lite på simning i helgen på tv. Som sälar tar dom sig fram under vattenytan, fort, fort. Graciöst och friskt. Men jag har inget badkar (svårt att simma i det) och vinterbad är inte min grej. Simhallen ligger för långt bort.
Kikade lite på gamla bilder och hittade den här bilden när jag tog ett kvällsdopp i Vättern. Det hade varit en varm och händelserik sommar. Det var efter det som jag blev utmattad. Den känslan finns med mig nu också. När krafterna inte räcker till. När viljan får ge vika för orkeslöshet.
Hoppas att allt det här bara beror på förkylningen och att allt kommer bli bra till jul. Man kan ju inte bara ge upp för ett bottennapp.
Kram Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för dina ord och tankar.