Ensamma på stranden

 Vi tog en tripp ut till havsbandet för att checka in en strand som vi aldrig besökt. 

Vi anade att vi inte skulle behöva trängas en sådan här blåsig och mulen dag. Vi stannade till och köpte varsin bulle och kycklingklubba på Ica. Kaffet tog vi hemifrån. 

Det är något med naturen vid havet som tilltalar mig. Tallarna, slingriga stigar och ljung. 

Som kontrast till gårdagens fruktansvärda pärs i bilkö på E4 Uppsala. Två timmar, 24 grader varmt och trasig AC. Mitt blodtryck for i höjden och stresspåslag som bara den. Har lätt klaustrofobi så havsterapi var rätt medicin.

Att sitta där och spana ut över horisonten sänkte mina axlar en bit. 

Sen att det fladdrar i klänningen och håret gör inget alls. Klänningen som jag verkligen trivs i by the way. Kalaset var trevligt och mysigt men som sagt lite andan i halsen när man kommer sent. 

På stranden så var det bara vi två, sedan kom en kvinna som var ute på promenad anade jag. Mina tankar for iväg lite över att just så här skulle jag vilja ha det som pensionär.

 Ta promenader på slingriga stigar och stanna till på stranden och titta på båtar, fåglar och snäckor. Lyssna på vågskvalp och brus.

Spanar lite på husen också och suckar. Tittade på hemnet när jag kom hem och visst finns det fina ställen men ack så dyra. 

Bättre att bo vid havet här kanske än på Öland. Närmare till barn och barnbarn ja och resten av släkt och vänner. Rättade topptipset också för tänk om! Men nej, nej ingen vinst. Fast jag kommer aldrig ge upp drömmen i alla fall. Drömmen om ett hus vid havet.

Kram Pia