Mandelblom

 Jag hinner inte med riktigt med att njuta av allt det fina. Varför då tänker jag faktiskt. Jag gjorde ju det förr. 

Fast jag hade småbarn, jobbade och hann med allt det där på något vis. Ja, ja att komma hem och se att det står en bukett mandelblom i köket påminner mig om just det. Han min livskamrat han hinner se och ta vara på och samtidigt ge till mig han. Fint så.  Tacksam. Men en sorts sorg sprider sig i mig. 

Det här med att åldras och tappa lite ork. Det känns riktigt jobbigt för mig. Jag vet hur man ska göra för att förhindra och bromsa lite, men det finns ingen energi till det. Ingen alls. Det sätter sina spår på jobbet också. På riktigt. Oj vad det händer saker i en kvinnas liv efter 60. 

Men nu var det ju mandelblommorna som skulle vara i fokus. De som prålar med sin skönhet på försommaren. Med sin oskuldsfulla färg och skönhet. Står där och darrar lite i vinden försiktigt och rent. Ja precis som en ung kvinna när livet är i hennes begynnande utvecklingsfas.

Kram Pia