Äntligen kom värmen och solen på riktigt. Jag trotsade blåsten och odören från bondens gödsling. Gick ut i vårsolen och försökte njuta en smula.
Fast nästan med en kväljning. Trots täppt näsa så känns det inte så kul. Men nödvändigt, jag vet. Kurade in mig på inglasad altan bland kuddar och påskpynt. Orkade byta gardinerna från rött till somrigt vita.
Undrade i mitt stilla sinne var jag ska plantera ut julrosen någonstans. Är frustrerad över att inte få vara på jobbet, vara på plats och göra mitt jobb.
Mitt över gatan bor grannen som nu vårdas på IVA för Corona. Jag tror jag drömmer. Mardrömmar! Påsken står för dörren. Men hur ska vi fira den undrar jag. Ensamma på varsina håll, barnen, föräldrarna, syskon och de efterlängtade barnbarnen. Ja så ser det tyvärr ut. Jag handlar vår mat via nätet på Ica för första gången i mitt liv. Märkligt och besynnerligt.
Men så är det, solen har sin gång och allt annat också.
Kram Pia
Ja otäcka tider är det och obehagligt när det kommer så nära...
SvaraRaderaDu får ha en jätteskön påsk - trots allt Pia!
Vårkram från Titti
Ja det är mycket märkliga tider just nu.
SvaraRaderaMen man får försöka göra det bästa utav det.
Kram Carin
Utan gödning, ingen mat - det är väl tyvärr det sura äpplet att bita i. Även vårt samhälle får sig lite av den dosen när bonden göder sin vall varje vår, men de har mjölkdjur och behöver vallen så väl :-)
SvaraRaderaJag är tacksam att jag inte tillhör någon direkt riskgrupp och faktiskt kan vara behjälplig åt de som tillhö. Det blir några extra rundor både till affärer och kyrkogård. Men otäckt är det.
Ha de gott och krya på dig. Kram, Catarina