Hemma igen

Från ett regnigt Öland och ett åskande landskap så lämnar vi nu allt detta för att dra oss hemåt igen. Nix vi tar bron, och det kommer troligen vara köer. Nej det var det inte för vi drog tidigt. Bara dimman som var störande.

Jag tog en sista promenad på Valborg trots att jag mådde pest och pina. Solen visade sig en liten stund men det blåste rejält. Kanske sånt en får räkna med när man är en Öbo. Det jag gillar här är murarna och murgrönan så klart. Ja många andra saker också som havet.


 Forsythiorna blommar för fullt och även andra träd. Odlingsmöjligheterna är stora. 


Jag vandrar runt i det lilla samhället, tänker på hur det skulle vara att bo här på riktigt. Kan inte tänka klart faktiskt. Man skulle ju inte känna någon. Inte ha några band eller anknytningar. Hittar ett hus som ser trevligt ut. Fast jag skulle måla det vitt. Japp det skulle jag. 


 Konstaterar att fotbollskarriären är över här. Ja för tillfället verkar det som. Undrar lite varför eftersom jag ser många villor som borde ha barn. Barn som vill idrotta.


Sorgligt att se en sådan fin anläggning bara förfalla. Kanske en idrottsförening i vila. Man vet ju inte. 


Stället vi bott på verkar lite öde, ja i alla fall den här tiden på året. Valborgsfirandet som ordnas av byns hembygdsförening och bastuföreningen lockade men regnet och rusket gjorde att vi stannade kvar i stugan. Jag orkade inte ta mig ut. Ja det fanns en by pub kvällen till ära minsann. Hade ju varit super roligt att gästspela där. 


Det där lugnet som jag brukar känna när jag är här på ön, det uteblev denna gång. Stressen är hög och jag är säker på att det beror på att jag inte är frisk. 1:a maj idag och vi är  hemma igen. Vi får se när vi återvänder dit igen. Om vi nu gör det. Man vet ju aldrig.

Kram Pia