onsdag 21 mars 2018

Mumintrollen och jag

Nu ska jag erkänna en sak, jag gillar inte att läsa böckerna om Mumintrollen. Kan vara så att jag som barn inte riktigt förstod vad som menades med sagorna. Kan vara att jag hade jättesvårt att läsa skrivstilen i de gigantiskt stora böckerna. Har för mig att några i alla fall var på rim. Ja jag vet inte faktiskt. 

Min tolkning av Lilla My, akvarell.

När jag sedan gick min utbildning till barnskötare och hade svenska lektioner så hade jag mina duster med läraren så klart. Hon var för Mumin och Tove Jansson, jag var så emot och fick dåliga betyg naturligtvis. Så kan det gå när man är ärlig och uppriktig och inte kan hålla truten. För enligt henne så var man ju ingen bra pedagog om man inte råkade gilla och förstå sig på Muminböckerna. Men.... Jag gillade att titta på tv serierna.  Minns att brorsan och jag kollade på det och vi skrattade gott åt råddjuret med kastrullen på skallen. Vi härmade Finlandssvenskan Ha Ha! Och på det viset fick vi kanske en sorts insikt i det mångkulturella samället.  Gillade karaktärerna och särskilt lilla My. Den arga goa lilla varelsen. Sen kan jag tycka om muggarna här nedan.



1. Smyckesträd / 2. Mugg "Trollkarlen" / 3. Mugg "Tofslan & Vifslan Röd Rubin" / 4. Kaffesked "Lilla My"

Ha en härlig Onsdag hörni och tyck gärna till om Mumintrollen.

Kram Pia


This post contains adlinks from Adviral

3 kommentarer:

  1. Gillade inte heller att läsa böckerna, men kollade på tv:n det gjorde jag. Fin My i akvarell.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Tror aldrig jag har ägt en Muminbok men har sett dem på TV och samlar på deras muggar, gillar mumins alla figurer. Kram Eva

    SvaraRadera
  3. Jo, Mumintrollen gillade jag. Kom i kontakt med dem när själv fick barn. "Vem ska trösta knyttet" - Så underbar! Däremot kunde jag inte med Pippi Långstrump, när jag var barn. Hon var bara för mycket. Tyckte att hon var så självgod. Så olika det kan vara! Siv

    SvaraRadera

Tack för dina ord och tankar.