Det känns jobbigt att ha sin pappa på sjukhus. Att man inte får hälsa på och inte veta hur det är.
Jag vet att han opererats igen men hur ska det gå? Blir han piggelin igen? Sen detta med den här pandemin. Hela tiden går man på spänn och undrar, hur ska det gå? Efter att ha släpat in en tvättmaskin och kånkat ut en annan så tänkte jag muntra upp Mamma lite. För sent. Andra hade tänkt samma tanke. Då fick jag en idé om att hämta barnbarnet på förskolan för att ha en mysig eftermiddag tillsammans. Men nej, då är en förälder lite förkyld. Hur ska det gå? Är det Corona eller inte? Bara att boka av hela planen och hitta på en annan.
Ställde mig i växthuset och skolade om några dahlior, nej ingen lugn och ro klocka plingade där. Vi drog ut till kusten en stund. Köpte glass och försökte finna lite ro där.
Men nej inte ens det funkade idag. Kanske den här huvudvärken och yrseln beror på stress vad vet jag? Ingen ro i kroppen här inte det är ett som är säkert.
I dag blir det soppa till middag. Det som är någorlunda rofyllt med det är att den är så lätt att göra. Påse + vatten, koka upp och klart.
Ta en havrerundel med lite ost till och hoppas att morgondagen blir snäppet bättre.
Kram Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för dina ord och tankar.