Tjena!
Ja men vad var det nu för nyanskaffning jag babblade om? Jo denna vackra pjäs.
Att bo på landet i ett hus med direktverkande el och en braskamin kräver ved om man inte ska bli ruinerad. Nu råkade det dra in en storm vid namn Alfrida som ni kanske minns. (Hujeda mig för den tiden) Det gjorde att massor av träd föll bland annat i grannens dunge. Jag såg själv när det hände. Nu har vi fått veden... Åhh så snällt.
Vi har också fått ved av en annan granne och faktiskt en tredje också. Bara att ta hand om liksom och klyva upp. Ja då går vedklyvaren sönder. Typiskt va? Vi köper en ny och tänker så här. All den veden som vi annars skulle behövt köpa går liksom jämt upp med en ny klyv.
Livet på landet fortskrider, på gott och ont. Det finns inga andra alternativ. Evighetsjobb och möra muskler är mödan värt.
Snart stundar en kall vinter och då kommer veden att spraka fint i brasan. Lördag idag och det blir lite trädgårdspyssel och annat kul. Årets första rabarberpaj ska tillagas och avnjutas.
Kram Pia
Åhh, när jag ser dina bilder tänker jag på vår förrförra granne. De värme huset med ved, både i panna och kakelugn. De sa alltid att veden värmde minst två gånger. Näste ägare till huset borrade för bergvärme och numera använder de bara mysved.
SvaraRaderaSnälla grannar ger mycket arbete, och ni håller värmen på mer än ett sätt ;-)
Ha de gott. Kram, Catarina
Ja just det! Snart är det vinter hi hi...gu detta släpande på vedpinnar i arla morgonstund, glömmer inte det!
SvaraRaderaNu dyra elräkningar istället, ja ja :)
Önskar dig en VARM och skön lördag Pia...
Kram Titti