Skogen, lugnet och hysterin

Hösten är en tid som jag inte alls mår så bra på. Det kan förmodligen vara övergången från det som är "ljuset och värmen" till något annat, det vill säga mörker och inomhusvistelse.


Stängda dörrar och isolering. Många gillar att krypa in och tända ljus, mysa i mörker men det gör inte jag. Jo lite grann kanske men det stör mig på något märkligt vis. 


Den här helgen har varit jobbig. Jag har kämpat med min ångest och försökt att göra något åt den.


 Som att vara i skogen med min käresta och bästa vän. Leta svamp i en miljö som är magisk. Solen som ligger lågt är fint i naturen. (Fult hemma eftersom varje skavank syns) Fast där ute så kommer lugnet smygandes. Sitta där på en sten och dricka kaffe och förundras över allt det vackra. Lyssna på tystnaden.


 Nu kan man ju inte vara där hela tiden, så hemma igen så var tvångstankarna på igen. Nu är du ledig så passa på att göra fint i trädgården. Någon konstig varelse sitter där på axeln och predikar. 


Ja men jag försökte verkligen, tog en rabatt i taget och så kom övermäktigheten flygandes. Hatar när det blir så. Jag hinner inte, jag orkar inte. Jag vill inte heller. Det blir aldrig klart. Fokuserar på lösningar.  


Hmm hittar inga alls. Välj glädje! Jaaa jag försöker för helvete. Det är då tårarna kommer. Uppgivenheten och sorgen. Torkar tårarna och biter ihop.


 Shit vad jag biter ihop. Inte konstigt att man har ont i nacken. Ha Ha! Nåja söndagen blir ändå ganska så OK trots allt. Avrundar med en god middag, tack snälla make, och så väntar bra tv. 


Om jag fick bestämma så skulle det tändas tusen ljus. Fast det är inte så bra för miljön så kanske några stycken får räcka. Ja och en brasa så klart.

Kram Pia