söndag 20 maj 2018

Så kan det gå

Fredag efter jobbet. Jag stressar lite för att hinna köpa en present till värdinnan, Katarina med bloggen Sallys hus. Jag är bjuden dit på bloggträff. 

Trodde jag skulle kunna sluta lite tidigare men så blev det inte.  Nåväl, hemma så lagade maken mat medans jag provade klänningar. Jag kände mig så slut och oinspirerad till allt. Plötsligt bara börjar tårarna rinna och jag gråter och säger att jag ska strunta i alltsammans. Men varför då? Undrar maken. Jag vet inte det känns inte bra. Jag vacklar och tvivlar på mig själv. Klart du ska åka, säger han. Ja det kanske känns bättre i morgon.

 Jag målar naglar, packar typ ned hela garderoben och extra skor. När jag äntligen bestämt vad för klänning jag ska ha så ska jag bara stryka till den lite. Dumt! Nu blev det ett hål, tyget smälte liksom. Herre gud hur dum får man bli.  

Hoppar i säng och ställer klockan. Natten går väl si sådär bra. Orolig sömn och tusen tankar. Tankar om att jag inte känner någon dit jag ska. Tankar om att jag är äldst, trist och jätteful. Ja tjock också och har inget att säga. Tankar om att sova ensam på hotell för första gången. 

Morgonen kommer och jag tar min kopp med kaffe. Oron i magen är påfallande, jag känner mig yr och illamående. Tänker att det nog beror på penicillinet som jag nyligen börjat äta. Huvudet känns tungt och jag tar en temp. nästan 38, det är inte OK. Jag sätter mig där ute i trädgården och så gråter jag såklart igen. Bestämmer mig för att lämna återbud. Meddelar hotell, restaurang och värdinnan.  Jag har sett fram emot detta ända sedan den dagen jag blev bjuden. Sen när det äntligen är dax ja då går det åt pipsvängen.

Ja så kan det gå. Tänk att man kan bli sjuk av dålig självkänsla. Sen blir jag lite arg för att jag gått på det. Att jag bryr mig så mycket om utseende, kläder och sånt. Kan jag inte bara få duga som jag är. Sonen tröstar och säger att jag är snäll, rolig och vacker. Ditt hår är så fint mamma och dina ögon.  Herre gud unge, såklart att du tycker så. Hur många gånger har inte jag sagt samma sak till honom när han stått och skrikit vid spegeln. Säkert tusen. När kvällen kommer så känns det bättre. Tempen är nere på vanliga 36,4. 

Vi firar pingstafton tillsammans och firar även att sonen kommit in på folkhögskolan i Sigtuna. Ja vi firar också att han och flickvännen varit ett par i två år.
Jag läser nu att det blev en trevlig och lyckad tillställning där i Örebro och kanske att jag får vara med en annan gång. När jag är lite starkare.

Kram Pia

8 kommentarer:

  1. Man rår inte för sina känslor som spelar en ett spratt ibland. Men även om du inte kom iväg så fick du en fin pingstafton med dina nära och kära.
    Ha en bra söndag nu.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  2. men lilla gumman ��❤ skriver till dig på messenger senare������

    SvaraRadera
  3. Pia, du är en jättefin och bra tjej tycker jag. Jag har oxå såna där nojor ibland, att jag ska se ut si och så,inga valkar får synas osv. Men sen tänker jag att va fasen, jag duger som jag är! Har aldrig tyckt om min kropp som jag gör nu. Har alltid haft komplex för nåt, armar, ben, mage osv. Men nu känner jag att jag duger som jag är!
    Kram från Lena.Karlsson.

    SvaraRadera
  4. Men så trist att det blev på det sättet . Jag hoppas innerligt att du får möjlighet att samla ihop hela dig, att du hittar tillbaka till ditt glada, starka jag igen.
    Styrkekramar, Catarina

    SvaraRadera
  5. Kan känna igen mig i vad du skriver. Tråkigt att du inte orkade åka på bloggträffen, men det kommer säkert fler gånger. Huvudsaken är att du mår bättre nu.
    Läser alltid din blogg, och tycker att du verkar vara en fantastisk person, och då är du vacker och perfekt i mina ögon.
    Tur att man har sina nära och kära i stunder då man känner som du gjorde, de älskar en alltid oavsett.
    Ha en fortsatt fin kommande vecka.
    Kram Tummelisa

    SvaraRadera
  6. Så trist Pia! Du hade behövt komma iväg på detta! Jag är säker på att du hade haft jättekul!
    Nu ruskar du av dig din "jag duger inte"-dräkt, kavlar opp ärmarna, ser dig själv i spegeln och säger med ett leende att du tycker om dig! Varje morgon tar du ett snack med dig själv... "hej Pia, jag gillar dig, du är en vacker kvinna med kurvorna på alldeles rätt ställen! Nu gör vi den här dagen fin, Pia!" Gör spegeln till din vän!!

    Kramar till dig!
    Eva-Mari

    SvaraRadera
  7. Kära, söta du ... om du bara sagt något innan. Du kunde bott med mig! Jag kände inte heller någon där innan. Jag är ganska bekväm med att komma i nya sammanhag, med nya människor. Jag känner mig trygg i det, tack vare min mentala träning kanske. Jag blir så ledsen för din skull. Jag skulle vilja krama om dig och berätta att du duger precis så som du är. I jeans, klänning eller vad sjutton du nu gillar bäst. Det kvittar!! Upp med hakan. Kanske vågar jag mig på ett bloggmingel här hos mig någon gång och då behöver jag stöd, för bjudningar gör mig rejält nervös .... En bamsekram från mig Annika

    SvaraRadera
  8. Finaste finaste Pia! Så synd och tråkigt att du inte kom! Du känner ju mig. Så tokiga tankar du har.Hade varit så roligt att träffa dig, men det går fler tåg och då kanske du mår lite bättre. Stor kram!

    SvaraRadera

Tack för dina ord och tankar.