Det där äventyret som jag skulle ut på det ska jag berätta om nu.
En god vän och jag bestämde att vi skulle vandra en slinga på Upplandsleden. Nämligen Gimodammen runt. Gimo är ett litet brukssamhälle med djupa rötter i järnhanteringens historia — omgivet av Upplands skogar och beläget i norra Roslagen, i Östhammars kommun. Jag hade planerat ett träningsupplägg innan eftersom det ändå är ca.1,4 mil att vandra. Men det blev dåligt med det på grund av förkylningen. Vi startade vid Hammaren och vandrade sedan medsols runt dammen. Vi båda hade en bild av hur vi skulle vandra och ha kontakt med vattnet stora delar av vandringen. Så var det tyvärr inte. Mycket skog och hyggen. Men på några få ställen såg det ut så här.
Stigen var väldigt stenig och ganska svår att gå för man var tvungen att fästa blicken ner för att inte snava på en sten eller en rot. Vi kämpade på och tog korta pauser för kaffe och smörgås samt vatten.
Vädret var fantastiskt och under de dryga tre timmar det tog så hade vi så mycket att prata om. På slutet kände jag av att jag var otränad. Det ömmade i ena knät och i höfterna. Dagen efter kändes det rejält i benen. Tur att det finns smärtstillande. Ha Ha! Det här var andra gången som vi vandrade längs en led tillsammans. Här kan man läsa om förra vandringen. Var vi ska traska nästa gång får vi se. Då ska jag vara lite mer förberedd.
Kram Pia
Oj, det var en rejäl runda! Förstår att det känns i benen. Skönt att kunna gå så långt ändå, det kan jag tyvärr inte med min höft. Fint och härligt sätt att umgås med en vän på det här sättet.
SvaraRaderaKram från en annan Gunilla ;)