Djupa tankar

 Den här helgen har jag känt mig lite ledsen på något vis. Har svårt att sätta fingret på varför. Men jag är nästan säker på att det bottnar i dålig självkänsla. 

Här är jag 23 år, höggravid och oerfaren men med många djupa tankar även då.
 Foto: Rolf Gustafsson

Det händer ibland att man blir påmind om att ens egna tankar och värderingar inte är som andras. Ja, och det förstår jag absolut men att ens tankar och värderingar nedvärderas eller förlöjligas, det är en helt annan sak. Att just mitt sätt att tycka skulle vara fel på något sätt. Låt mig ta ett exempel hugget i luften bara. Jag tycker om rosa på kläder och annat. Aha, men det gör inte den jag pratar med och det är helt Ok, men om personen säger, Hur kan du tycka det? Det som är så fult. Då är det en annan sak. 

Eller. Åhh jag älskar vegetarisk mat och den andra säger. Det vet ju vem som helst att vegetarianer är korkade, bleka och märkliga. Usch så äckligt. 

Är ni med i resonemanget? Dessutom så har jag lyssnat på en PoD om normer och normalisering. Intressant! Ja och relevant. Sen är det en annan sak och det handlar om utseendefixering. Kroppen och värderingarna utifrån hur den är och så. Om man inte trivs i sin kropp hur den än ser ut så kan ju det vara jobbigt. Det handlar inte om att behaga någon annan än sig själv i mitt fall. Jag vill bara må bra, känna mig tillfreds, kunna röra mig obehindrat och ha hälsan. Jag jämför mig inte med andra för varför skulle jag göra det? Jag ingår inte i en grupp där bästa kroppen vinner. Jag är inte på tävlingsnivå, jag behöver inte hävda mig.

 Jag är den jag är och jag vill trivas och känna att jag duger ändå. Ja fast jag älskar vegetariskt och rosa. Fast jag inte vill flyga, fast jag propsar på rättvisa och viss ordning. Fast jag inte håller truten när jag tycker att något är fel. Fast jag röstar på det jag gör. Ja ni det är djupa tankar idag. Men ganska så viktiga ändå.

Kram Pia