onsdag 20 februari 2019

På bar kvist

 Det här med klarblå himmel och sol, det gör susen på mitt humör. Även fast jag skuttat upp redan kl. 05.00 så kändes det helt Ok. Jag orkade ta mig hem utan att vara rädd för att somna. Jag gjorde en snabbvisit hos föräldrarna. Tog hand om skorpor som skulle kastas. Vi delade lite på dom. Man har väl hört om skeppsskorpor. Jag levererade virkade gardiner till grannen och hoppas att dom kommer till användning. Jag bytte om och tog min promenad och såg att knopparna på grenarna var tjocka och videkissarna lyste silvergrått.  Då är det hög tid att ta in några grenar av vad som helst. Bara för att se hur det utvecklas.   


Sedan fick jag ett glädjebesked. Jag tackade lite för att det känns så bra och att det går bra i livet för mina söner. Ja vem jag tackade vet jag inte riktigt men man kan vara tacksam och liksom erkänna det rakt ut i luften. Jag kavade på där längs asfalten, aktade mig för trafiken och var djupt, djupt tacksam.

Kram Pia

2 kommentarer:

  1. Solen ger verkligen hopp om livet :-) I dag har det varit helt underbart, det gäller att njuta av de korta stunderna man får.
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  2. Låter toppen när allt flyter på och det känns bra.
    Kram Carin

    SvaraRadera

Tack för dina ord och tankar.