Halloj!
Jo jag finns kvar, har bara varit utan kontakt med elen i fyra dagar.
Utan vatten och el och utan uppkoppling med mobilerna så kändes det rätt så läskigt. I vår by stängdes allt ner. Affären, bensinmacken, pizzerian, förskolorna ja läkarstation och allt. En av sönerna som bor några mil bort fick 9 träd nerblåsta och de kunde inte komma ut med bilen. Tur att inget träd föll på huset.
Vi har varit där och hjälpt till lite med att såga och dra undan ris. Eldat och umgåtts för det hjälper lite i nöd. Just att vara tillsammans med allt elände.
Samma sak här, jag såg hur träd knäcktes och rasade från vardagsrumsfönstret. Här hemma kunde vi inte göra så mycket eftersom träden låg över elledningarna. Tack och lov för braskaminen stormköket och att det fanns lite vatten i tunnorna. Maken yxade bort isen. Det använde vi till att spola med på toan.
Kvällarna har varit det värsta, mörkret. Usch, sedan är man ju tvungen att mata med ved så det inte slocknar och blir kallt. Att laga middag på ett stormkök går kanske men det är ganska så besvärligt. Däremot att koka vatten till kaffe och te funkar bra. Det har blivit några restaurangbesök kan jag säga. Trist nog så fick vi kasta allt i frysen. Nu väntar anmälan om skador och byråkrati. När sånt här händer så får jag mig en rejäl tankeställare. Får en pytteliten aning om hur människor i krig har det. Ett tag så kände jag för att bara dra härifrån. Fly fältet liksom. Jag hade en väldig ångest och panik. Töntigt va? Ja fast när man är så där utelämnad så känns det märkligt. Nu fick släkt och vänner tillbaks strömmen tidigare än oss så vi kunde låna dusch och bli bjudna på god och härlig middag. Kommunen öppnade upp sporthallen och brandstationen där man kunde ladda mobiler och hämta vatten. Efter en lång tids ledighet så känner jag mig helt slut. Både fysiskt och psykiskt.
I dag har jag städat och städat hela dagen. Kastat ut julen och försökt få fason på hemmet igen.
Ja man kan ju säga att 2019 inte började så jättebra. Våra planer på Orsa och hundspann fick vi glömma denna gång. Som sagt nu tar jag nya tag. Ska bara andas lite först. Samla lite krafter.
Kram Pia
Utan vatten och el och utan uppkoppling med mobilerna så kändes det rätt så läskigt. I vår by stängdes allt ner. Affären, bensinmacken, pizzerian, förskolorna ja läkarstation och allt. En av sönerna som bor några mil bort fick 9 träd nerblåsta och de kunde inte komma ut med bilen. Tur att inget träd föll på huset.
Vi har varit där och hjälpt till lite med att såga och dra undan ris. Eldat och umgåtts för det hjälper lite i nöd. Just att vara tillsammans med allt elände.
Samma sak här, jag såg hur träd knäcktes och rasade från vardagsrumsfönstret. Här hemma kunde vi inte göra så mycket eftersom träden låg över elledningarna. Tack och lov för braskaminen stormköket och att det fanns lite vatten i tunnorna. Maken yxade bort isen. Det använde vi till att spola med på toan.
Kvällarna har varit det värsta, mörkret. Usch, sedan är man ju tvungen att mata med ved så det inte slocknar och blir kallt. Att laga middag på ett stormkök går kanske men det är ganska så besvärligt. Däremot att koka vatten till kaffe och te funkar bra. Det har blivit några restaurangbesök kan jag säga. Trist nog så fick vi kasta allt i frysen. Nu väntar anmälan om skador och byråkrati. När sånt här händer så får jag mig en rejäl tankeställare. Får en pytteliten aning om hur människor i krig har det. Ett tag så kände jag för att bara dra härifrån. Fly fältet liksom. Jag hade en väldig ångest och panik. Töntigt va? Ja fast när man är så där utelämnad så känns det märkligt. Nu fick släkt och vänner tillbaks strömmen tidigare än oss så vi kunde låna dusch och bli bjudna på god och härlig middag. Kommunen öppnade upp sporthallen och brandstationen där man kunde ladda mobiler och hämta vatten. Efter en lång tids ledighet så känner jag mig helt slut. Både fysiskt och psykiskt.
I dag har jag städat och städat hela dagen. Kastat ut julen och försökt få fason på hemmet igen.
Ja man kan ju säga att 2019 inte började så jättebra. Våra planer på Orsa och hundspann fick vi glömma denna gång. Som sagt nu tar jag nya tag. Ska bara andas lite först. Samla lite krafter.
Kram Pia
Oj, jösses! Men vilken tur att ni klarade er och att ni verkar ha varit lite beredda och har stormkök etc. När vi bodde i Florida hade vi altid vatten, gastuber, ficklampor, batterier och burkar med mat som inte skulle behöva vara i kylen då vi hade orkaner som drog in där. Men hör hemma i Sverige vet jag inte om vi är lika beredda...Vi har direktverkande el som uppvärmning...och inget vatten på flaskor förvarade. Man kanske skulle tänka lite på sådant. Synd att ni ställde in Orsa, men det finns ju alltid kvar.
SvaraRaderaKramen och ha det gott!
Anneli
Jag misstänkte nästan att ni råkade illa ut i stormen. Min ena bror har hus på Rådmansö, och jag fick se hur de hade det runt huset.
SvaraRaderaTrots allt elände det för med sig var det tur att ni var preppade med stormkök. Att vara utan el, vatten och avlopp är verkligen en prövning och kan utmatta vem som helst.
Jag är glada att vår region klarade sig denna gången, känns knappt som skogsägarna repat sig efter Gudrun och Pär.
Önskar jag kunde ge dig lite av min energi. Ha de gott. Kram, Catarina
Oj, oj, fyra dagar! Vad läskigt det måste har känts, kan tänka mig att man känner sig rätt "liten" och utsatt då! Tur ni har braskamin så att det inte blev helt utkylt i alla fall!
SvaraRaderaKram!!
Gunilla
Usch, så tråkigt och 4 dagar med. Vilken tur att ni har en braskamin som ger värme och ljus.
SvaraRaderaKram Carin