Upplandsleden

Vaknade tidigt och var så täppt i näsan, hade rejält ont i huvudet och hostade mer än vanligt. Du låter inte pigg sa maken. Äsch nej jag är inte så pigg faktiskt men kastade i mig två Alvedon. Tog febern för säkerhets skull men den var normal. Jag orkar inte vara sjuk. 



Maken packade ryggsäcken med lite av varje, vi ska ut och vara i naturen en stund. 



Vi traskade runt den lilla sjön i sakta mak innan vi kom fram till vindskyddet och eldstaden. 



Det kändes riktigt rogivande att sitta där och spana ut över den isbelagda lilla sjön. Vi satt där en bra stund men blåsten gjorde att vi började frysa lite. Dumt att riskera att bli nedkyld när man redan känner sig lite hängig.



 På vägen tillbaks så fick jag en idé i skallen. Jag kan väl gå Upplandsleden till nästa sjö. Du får möta upp mig där med bilen sa jag till maken. Sagt och gjort. Jag fick upp pulsen rejält men det var svårt att ta sig fram efter alla stormar som satt sina spår. 



Jag ramlade bara en gång. Fniss! Slog mig bara lite på låret som tur var. Konstigt nog så känner jag mig mycket piggare nu.

Kram Pia