Orolig och trött

Så närmar sig juli sina sista dagar. Vad hände med sommaren undrar jag. Den kom av sig på något vis. Jag får höra så tråkiga saker som drabbat en vän. Hjärtat slår frivolter av vrede och oro.

  

Dagarna går här hemma sakta och inget blir gjort, absolut ingenting. Målarpenseln står i vatten bakom knuten, ogräset frodas och jag är orolig över min hälsa. Fast mamma ligger där och mår oförskämt bra så krånglar magen igen. Sådär så man blir lite rädd att det är något allvarligt. 

Jag somnar med frossa mitt i solskenet. Det bär emot att söka hjälp för jag vill ju inte vara sjuk nu när vi snart ska åka bort till Medelhavsö. Fast när man inte vill äta och har ont så är det nog bäst att kolla läget. 

Jag tar en sväng i trädgården, det brukar lugna en orolig själ. 

Åhh så vackert det är som att man ser förbi ogräset och annat. Njuter av rosor, lejongap och stockros. 

Älskar mina petunior dom är faktiskt makalöst fina i år.

Jag blandar hejvilt. Tagetes, lejongap och petunia. På trallen ser man snigelns framfart som kritstrecksränder.

Druvorna börjar mogna och vi skördar vitlök och morötter. 

Krassen börjar bli så där underbar som bara krasse kan bli.

I morgon ska jag ringa och få en tid. I morgon blir det nog bättre.

Kram Pia