måndag 24 februari 2025

Måndagstankar om bloggen

 Jag sitter här och undrar var min inspiration till allt tagit vägen. Hur kan det bli totalt tomt på idéer och lust att göra saker? 


Sen det här med bloggen. Märker att det bara är några få som bloggar på, inte alls som för tio år sedan. Jag var flitigare då med inlägg varje dag. Hade tom två stycken igång. Fotade mer än jag gör nu också. Jag är en trogen följare av några bloggar. Jag tycker om att läsa och se vad de hittar på. Blir ofta glad eller berörd på olika sätt. Det är lite som att läsa en roman som handlar om en samling olika människor. Det är mat, trädgård, familjen, sjukdomar, resor, renovering, loppisfynd ja blandat helt enkelt. 


Jag har faktiskt fått en väldigt god vän genom bloggen som jag troligen inte hade träffat annars. Det är jag väldigt tacksam för. 

Sen ser jag hur många som läser min blogg. Det rör sig om några hundra. Vilka alla är vet jag inte riktigt men det är ju spännande på ett sätt. Skulle vara roligt att veta varför ni läser och vad som är mest intressant att läsa om. Sen är det ju en sorts dagbok med bilder. Jag kan alltid gå bakåt i tiden och se när man gjorde vad liksom. 

 

Ja det var lite måndags tankar om bloggens vara eller inte vara. Vi får väl se. Kanske det lossnar när våren kommer. 

När jag får vara ute i växthuset och trädgården. 


Kram Pia

2 kommentarer:

  1. Ungefär samma tänk här. Nu när jag dessutom är hemmasittare är det ju närapå omöjligt
    att få nån slags inspiration till att blogga. Men att sluta tänker jag inte även om inläggen
    kommer mer sällan. Vi har ju varit bloggvänner sen tidernas begynnelse och vet en del om
    varandra. Men inte allt. Lagom är bäst.
    Snart är det vår!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  2. Du vet att jag alltid läser hos dig. Tycker det är så trevligt. Känner att jag inte har så mycket att skriva om. Här händer det inte så mycket. Ett lugnt stilla pensionärsliv. Det är du som hjälpt mig att blogga, även om jag inte kan allt......
    Ha en fortsatt trevlig vecka!
    Kram Tummelisa/Eva

    SvaraRadera

Tack för dina ord och tankar.