Januari och rädslan för mig själv

 Januari, den långa månaden. Den är liksom startsträckan till våren tänker jag. Det är början till något nytt. Idag den andra söndagen på året ska julen ut. Inte bara den om jag får bestämma utan en massa annat också som jag samlat på mig. Eller inte orkat ta tag i rättare sagt.

Jag behöver rensa i röran  helt enkelt. Fast nu är det inte så enkelt som det låter. Nej det är jättesvårt för mig att få energin till det. Jag har liksom stagnerat. Börja med ett litet område eller ett rum, så läser jag i mina böcker om hur man ska göra. (upptäckte också att 20 sidor var utrivna i en av böckerna, trist) Men jag blir inte inspirerad eller peppad bara väldigt trött eller ännu tröttare än jag redan är.  Det känns lika jobbigt som att bestiga Kebnekajse. Men julgranen måste ju ut i alla fall för inte ska den stå och barra fram till mars. Sen är det alla julsakerna, elljustakar och annat som ska ner i lådor.  

 Som jag redan skrivit om så är det något fel på mig. För några år sedan så slocknade gnistan jag var utmattad som läkaren sa. Det tog lång tid och KBT för att komma tillbaks till arbete och livslust. 

Så nu när jag sitter och skriver så känner jag igen många av symtomen, känslomässiga, tankemässiga och kroppsliga. Men vila då människa. Ja det har jag ju gjort nu i tre veckor. Det hjälpte inte tydligen. Men sen när julen är ute så känns det kanske lättare igen. 

Ja jisses jag blir ju rädd för mig själv. I morgon är det vardag igen och jobb. Fast allra först ska jag ta spruta No:3

Kram Pia