torsdag 14 januari 2021

Skärgårds vila

 Kan man kalla det så? Ja varför inte. Medans vi väntade på bilen som tog väldigt lång tid att laga så styrde vi kosan till Herräng.  

Synen av alla båtar på land och den tomma båthamnen/marinan var rätt så tragikomisk. Som skelett i det isiga landskapet med alla master som stack upp mot skyn. Havet höll på att frysa, det var en sorts isig sörja där i vattnet när vi kikade närmre. 

Nästan inga människor syntes till med undantag av en blond kvinna med sin hund och några män som höll på med något, vad vet jag inte. Skärgårdsdrömmen kändes plötsligt väldigt främmande. Kanske inte så härligt att bo vid kusten på vintern. Men på sommaren.


Ja då är det andra bullar minsann.

                                                                             Kram Pia


4 kommentarer:

  1. Kan nog hålla med att vatten ser nog mer inbjudande ut på sommaren än på vintern.
    Men det är ändå lite rogivande att vara där tycker jag.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Det är alltid fint vid vattnet, men såklart sommaren slår ju det mesta

    SvaraRadera
  3. Kan nog hålla med om att en helt övergiven marina är den roligaste synen. Däremot älskar jag havet året runt, jag är uppvuxen med båt och stuga i Stockholms skärgård och på en ö i Mälaren. Jag är så tacksam för de småländska sjöarna vi har på gångavstånd och skulle inte kunna bo längre från kusten än vi gör :-)
    Sen är ju sommaren alltid bäst oavsett var man än är :-)
    Ha de gott. Kram, Catarina

    SvaraRadera
  4. Jo jag tycker om kusten och havet även vintertid. Det ger perspektiv på människans egentligen lilla storhet i nån slags total. Men igår kväll när jag gick längs 1:a Långgatan och en isande råkall vind drog längs gatan känns inte vintern vid havet så kul.

    Kram, Carina

    SvaraRadera

Tack för dina ord och tankar.