Fina ting med minnen

Vissa saker kan man bara inte skiljas ifrån. Inte om man frågar mig i alla fall. 

Kanske för att det finns minnen och varma skäl till att behålla och bevara. Den här brickan fick jag någon gång i min ljuva ungdom av en härlig kompis. Kanske 19 eller 20 års present. Den är praktisk och användbar trots att ena handtaget gett upp. 

Den lilla krukan eller spillkum fick jag nog när jag gifte mig men är inte säker. Den är från Skåne och närmare bestämt Brösarp. Om keramikern finns kvar vet jag inte, men min lilla kruka finns i alla fall bevarad. Nu väntar blodsdroppen däri på att få komma ut i sommaren. 

Plockade in en liten bukett gullvivor att njuta av. De får stå i makens lilla vas från Italien. En gåva från hans Mammas resa en gång i tiden. Klart att man sparar på den.

Kram Pia