onsdag 11 september 2019

Så blev det...

Tjingeling! Onsdag och lillördag. Ja det är ju inget särskilt med det eller? Fast det blir ju vad man gör det till liksom.

 Jag slutar tidigt, hälsar på föräldrarna som bor nära. Alltid kul att ses och ventilera livets konstiga vägar. Mammor och Pappor har ju alltid kloka saker att säga tänker jag. Kan trösta och eller ge vägledning. Jag känner att dom alltid står på min sida i alla fall. Tacksam! Vad var det nu som blev? Jo den där nya arbetsplatsen blev inte av. Jättetråkigt och trist på många sätt och vis. Anledningen ska jag inte gå in på. Den är allt för komplicerad och märkvärdig.

 Så jag fortsätter med mina vedervärdiga resor till bästa härliga jobbet. Kommer att klara en vinter till garanterat. Ja om jag nu inte råkar krocka med någon älg eller så. Tror jag ska skaffa extraljus. Jaha så kan det bli. Tur att en kan växla om, hitta ny glöd och livsglädje trots allt.



Kram Pia

4 kommentarer:

  1. Men oj då! Ja, ibland blir det inte som man har tänkt.. Tur du trivs så bra på ditt jobb, även fast det är lång väg dit!
    Kramen!

    SvaraRadera
  2. Så synd när du lät så glad för det. Men en tröst att du trivs på ditt gamla arbete fast det är långt bort.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  3. Ibland måste man göra omtag. Fy för mörkerkörning i vinter. Och inte går det bussar som passar heller förstås?
    Att du trivs uppväger ju som tur är.

    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  4. "Komplicerad och märkvärdig"... låter som att du ska vara glad att du slapp jobbet, vad det nu var, nästan...? ;)
    Men usch så du skriver... krocka med en älg... nej det får vi väl för guds skull hoppas att du inte gör!!!!
    Men jag förstår att du ledsnat lite på att pendla, speciellt i mörkret... :( Tur att du trivs så bra på jobbet ändå!
    Kram/Maria

    SvaraRadera

Tack för dina ord och tankar.