Märktes inte

Fredag och jag vaknar med en särskild sorts glädje. Ja men det gör man ju ofta när helgen nalkas eller hur?  Jag skuttar upp lite innan klockan ska ringa, känner den där härliga fredagskänslan. Jag har en bra schemadag, bara 5,5 timmar arbetstid. Efter duschen så ägnar jag lite extratid på makeupen.

 Jag tar dagkräm, fondation, highlighter och rouge. Jag använder ögonskugga i tre olika nyanser och avslutar med mascara i tre omgångar.  

Jag fönar håret använder mousse och hårspray. Sjunger med i bilen på väg till jobbet och kommer i god tid. 

Då svänger jag ner till apoteket för att köpa lite vitaminer. Nu jäklar!

På jobbet så märktes det inte, jag menar att ingen såg min ansträngning. Äsch vem bryr sig liksom. Jag kämpade mig igenom dagen, kände hur den där värdelösa tröttheten kom smygandes. Morrade lite för att ingen lyssnar på vad jag säger. Bet i hop och tänkte att det är ju fredag så Happy Face. Jag fixar detta,  kanske jag bara är gammal och utsliten. Alla klarar väl att jobba underbemannat några timmar. Men som alla kanske vet, jag leker ju mest på jobbet. Jag har ju det mysigt och borde skämmas över att klaga. Tänk all kärlek jag får av de små.  Nej inte skämmas utan klara av. Klara av att strukturera upp dagen med mina kollegor. Få tiden att räcka till, få alla barn att känna sig sedda och hörda. Byta blöjor och tvätta munnar. Duka och portionera ut mat. Klä på och av 14 barn där några hysteriskt skriker för att dom inte hela tiden är No:1 Söva alla och sedan röja efter lunchen. Ris överallt och pottor att tömma. Le som tusan och möta föräldrar som undrar hur dagen varit. Jadå såklart man gör, klarar av. Man måste!  Men sen, ja det är ju sedan som det sköljer över mig. Vägen hem i snöröj, halt och hemlängtan. Kroppen värker så jag knappt kan köra. Ja inte hela kroppen utan mest i benen och rumpmuskeln. Väl hemma så är all ork som bortblåst, vad spelade det för roll att jag gjorde mig lite extra fin i morse. Ingen alls faktiskt för det märktes ju inte. Jag tog två timmar i soffan för återhämtning. Morrade igen eftersom jag inte hittar någon lösning på dilemmat.

Nu ska jag absolut inte vara en krävande, gnällig och jobbig sort för jag gör ju ansträngningen för min egen skull. Jag mår sjukt bra av att känna mig lite fredagsfin, bara för mig själv. Jag ska säga en sak... Jag märkte det. Märkte att jag gör ett bra jobb om inte för andra så för mig själv i alla fall.

Kram Pia