torsdag 14 juni 2018

Ett ödsligt slott

Det finns dagar när man mår pest, när det gör ont och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. När man är sur och rastlös.


 Det är då min make kommer med bra förslag. Ja som att, Ska vi åka till Örbyhus slott och kika lite. Jaa vad kul. Hur kom du på det liksom? Jo det råkade finnas en gulhämpling där, en fågel som inte är så vanlig. Jag knaprade värktabletter och hasade mig in i bilen.  


Framme på Slottsparkeringen så hörde vi fågelsången direkt. Vi haltade runt där på det ödsliga slottet. Jag med min sträckning och han med sin protes. Fast jag blev lite deppig. Så tråkigt att allt ligger nere och är stängt. Ett stort orangeri som låg öde.


 En trädgård i träda och så lekstugan. Trädgårdsmästarens hus låg i närheten så kanske barnen där hade haft tillgång någon gång i tidens historia.


 Nåja en dag på slottet är ju inte fy skam precis även om man mår lite pest och pina. 


Bättre än att sitta hemma och inte göra något alls av den lilla tid vi har på jorden.



Kram Pia

3 kommentarer:

  1. När det är pest kan det vara skönt med miljöombyte och en dag på slottet är inte fy skam. Tråkigt att det inte har det öppet för allmänheten. Men då kostar det pengar för folk som måste jobba där. Visst ja, jag glömde allt detta.
    Kram Carin

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Mamma C, miljöombyte är bra medicin. Vilket spännande och udda utflyktsmål. Jag har då aldrig ens hört talas om det slottet. Och vilket vackert orangeri.
    Ha en fin fredag!
    Kram, Anneli

    SvaraRadera
  3. Men så synd att ett så fint ställe står alldeles tomt, man blir ju rent av sugen :-)
    Hoppas att du kryar på dig. Kram, Catarina

    SvaraRadera

Tack för dina ord och tankar.