Förfirar.

En fantastisk torsdag har snart avslutats. Jobbet som bjudit på det bästa av dagar, sånt som man liksom stoppar in i hjärtat och sparar. Små saker som gör att det känns så meningsfullt och värdefullt att existera.

 Det kan vara ett leende, en kram eller bara att man kom på en sak, som att någon försökte säga utan ord till mig att en vill skala sin banan själv. Jag checkar ut med ett flin. Åker och köper en liten flaska bubbel för att jag vill och vet att jag har något att fira därhemma. 

Fira att hemmaboende son fått ett lite längre vikariat, fira att makens nya bok är i tryck och att stora affischer är tryckta av hans fina bilder. Firar att jag har semester i morgon och att jag faktiskt fyller år. Jag steker tortillas fyllda med rester och ost. Serverar med en enkel sallad. Tjooohooo! 

Tänk att jag fått den äran att leva ytterligare ett år. Tänker så mycket på bror min som jag saknar så oerhört mycket. Han skulle ha fyllt år nyligen han med. Fast så är det bara, livet är inte rättvist och smärtfritt. Nej jag är inte bitter jag är bara ledsen att vi inte fick uppleva livet tillsammans lite längre. Hade varit så himla kul att äta kalkon med honom på lördag. Skratta åt hans otroliga humor och knäppa skämt. Ge honom en kram när han traskar ner för backen till sitt hem när festen är över. Det saknar jag eller det skulle jag så gärna vilja göra en gång till. 

Ja ifall ni inte vet så firar vi ju Mårten Gås på min födelsedag fast utan gås. Vi tar kalkon i stället. Ok, så nu firar vi i dagarna fyra faktiskt. Ja det är ju Fars dag också. Hur ska trötter klara det tro?

Vi får väl se.

Kram Pia