Att vara någons fru är ju något jag liksom bara tar för givet. Hemska tanke!
Jag vill absolut inte ta något för givet men efter 35 år så gör man det liksom. Jag försöker ändå vara en trevlig person att vara gift med, men vissa dagar så är jag riktig vidrig. Det som ändå är positivt är att jag erkänner det, att jag faktiskt är medveten om det och att jag egentligen inte alls vill vara vidrig. Det bara blir så. Men om det är någon jag vill vara vidrig med, ja naturligtvis inte emot så är det såklart med honom.
Jag tänker att det är just med, för vi sa ju det en gång. I nöd och lust. Jorå jag kan vara o-vidrig också, riktigt trevlig och kärleksfull faktiskt, kanske det är därför vi fortfarande håller ihop. Kan ju bero på att han är lika trevlig, rolig, kärleksfull och underbar som alltid. Ja lite vidrig ibland också. Fast han undrar varje dag om han sagt att han älskar mig. Det är väl det som är äkta kärlek tänker jag.
Att man får en påse lakrits med mindre socker och kalorier i som present???? och en fin blomkvast, att man ger och tar. Så skål för lång och trogen tjänst som hustru i nöd och lust.
Kram Pia
Det där är äkta kärlek.
SvaraRaderaKram Mamma C
Grattis till ännu ett lyckligt år! Minns när du visade plaketten på trädet i er trädgård, så fint!
SvaraRaderaHa en fin dag!
Kramar från Eva-Mari
Glömde säga att pajen blev lyckad, hihi!
SvaraRaderaMindre socker och färre kalorier, då är det livslång kärlek! ;-)
SvaraRaderaKram