Sått i pallkragar och runt om

Nu är de nya pallkragarna på plats. Vi har sått det mesta på friland och förgrott i växthuset annat som gurka och squash. 

Ja lite rotselleri också om det nu tar sig vill säga. Fast man vill ju ha så mycket som möjligt så vi utnyttjar platserna runt om för dill tex. Bara att markera var man kan trampa och inte. Trasiga tegelstenar kommer väl till pass och så plastskedarna från gillet som blev över.  

Man tager vad man haver tänker jag. Just det att odla sin egen mat är fantastiskt. Nu hoppas jag på värme och sol. Det är en förutsättning förutom vatten för allt liv i lådorna. 

Önskar er alla en härlig Valborgshelg. 

Kram Pia

Stolar igen och förklaring

Mina loppade stolar som jag slipade ner och målade efter alla konstens regler. 

Här kan man se hur det var en gång. 

Ja de måste ju underhållas, så är det ju. Tänk att de var blåa en gång i tiden och fulla av alger. Vi har allt varit lite slarviga och låtit dem stå ute över vintern och det straffar sig. Färgen flagnar och virket mörknar och ruttnar av fukt på vissa delar. Jag envisas med att ha dem kvar ändå.  

Så ett besök på brädgården och en ynka tia fattigare så blev det nya ryggstöds plankor eller om det heter brädor. Jag lär mig aldrig. Ha Ha!. Målade och fixade för sommarsäsong 2020. 

Sedan lite om mitt förra inlägg. Jag är inte psykiskt sjuk som man kanske kan tro, jag har bara lite svackor då och då, men det finns ju de som är det och de finns någon som berör mig speciellt. Därav mitt svindlande och pendlande läge.

Ja det där bordet vet jag inte vad jag ska hitta på med. Men jag finner nog råd där med.

 Ta hand om er och ha det gott!

Kram Pia

Andas lite och njuta samt tagga ned

Livet är verkligen som en berg och dalbana. Ena dagen upp, upp, upp och livet leker, sen far man ner så det stänker om det. 

 När man är där nere så känns det lite som om man aldrig mer kommer att ta sig upp igen. Fast det gör man det går upp igen eftersom man vill det och att det är så illa tvunget. Man kan inte leva där nere. Så är det bara. Jag hörde någonstans att man skulle ta ett djupt andetag och räkna till fem sedan hålla andan och räkna till fem igen innan man andas ut igen sakta, sakta. 

Det gör underverk, jag lovar. Jag gör så ofta, ofta. Sen gäller det att hitta sånt som är njutbart. Jag väljer ju gärna trädgården, blommorna och växtligheten. 

Jag hjälpte till lite hos mina föräldrar med trädgården. Lika roligt där som hemma för det blir så fint. Sen åkte jag och köpte en Klematis till oss. Vi valde denna. Hoppas den ska trivas och klänga vid lillstugan.  Plötsligt kändes livet helt Ok igen för en stund. 

Det verkar kanske som om jag köpte mig lycka och ro. Så är det inte alls. Nej det finns så mycket skit och elände här i världen. Vi kan skriva öppet om cancer, om kronisk värk, om corona eller annat men, den psykiska ohälsan är det rysligt tyst om. Ingen vill blotta sig själv där eller hänga ut någon annan man känner. Det är som om det är en stor skam som vilar över det. 

Fast det tyvärr är så vanligt idag. Ungdomar och även äldre jämför sig så med andra och känner att de inte duger. Kraven är skyhöga i skolan och på arbetet och annars med i samhället. Vad ska vi göra? Jo jag tycker vi taggar ner lite. Andas lite och bara njuter. Jag har ingen annan lösning just nu.

Kram Pia

Gnistskydd

När vi gifte oss för många år sedan så fick vi en present. Ja man brukar ju fatiskt få det, Ha Ha! 



Vi fick ett ställ med redskap till den öppna spisen och ett gnistgaller. Flitigt använda ting så flitigt att gnistgallret tyvärr gått sönder. Inget vidare skydd då kan man tänka.



 Så eftersom jag av någon konstig anledning är så sugen på att gå på loppis så såg vi en skylt till med "Öppet" En ny Loppis så vi vände och traskade in. Det fanns så mycket fint där men inget som vi egentligen behövde. Vi tackade för oss och skulle gå när jag såg det stå där lite i skymundan. Ett gnistgaller. Tjooho! Det ska vi ha. Så nu känns det bättre och säkrare att tända brasa där ute. 

Känns skönt att sitta där och mysa efter en dag med diverse sysslor.

Kram Pia

Det blev så här med freak

Underbart med helg när man kan vara kreativ. Ni minns kanske den där chockrosa sprayfärgen? 

Just det, den kom till användning till sist. Om man råkar ha en skottkärra som är supergammal och lite smårostig så kan man ju alltid piffa upp den lite. Fniss! 

Men det ser man ju lång väg att den skulle bli mycket finare i rosa. Så vi, nej maken skruvade loss själva baljan. Han oljade in trästommen och jag stålborstade bort rost och sprayade baljan. 

Sedan monterade vi ihop den igen så klart. Med stor iver och bra verktyg. Som synes den har några år på nacken. 

Japp jag är så nöjd. I alla fall med min nya skottkärra.

Är nästan säker på att jag har den allra finste skottkärran i byn.

Kram Pia

Krus och lantkök

Jag blev lite sugen på att besöka en loppis. På min väg hem från jobbet så såg jag en skylt " Loppis Öppet"  Klart att jag måste kika in och se vad som fanns där.   



Det var bara jag där och så hittade jag två fina saker.  Lycka är att hitta det man söker liksom. Jag har länge önskat ett sånt här rakt krus från Höganäs. Vet inte riktigt varför men jag gillar formen och så kan man ha den till lite av varje. Om man inte har blommor i så kan man förvara stearinljusen där. Rätt snyggt tycker jag. Nu blev det gula tulpaner eftersom det var väldigt bra pris på just dom gula.



Fast allra först såg jag denna fina blåvita krukan från Rörstrand. Lite naggad i kanten men det gör inget alls.  Jag hade en högre innan som jag också fyndat på en loppis.
 Jag förvånas lite över att dekoren är så olika fast det är samma liksom.  De är troligen för att de är handmålade. De användes som förvaringskärl under första delen av 1900-talet. Jag undrar vad man hade i eftersom det inte finns några lock.

 

  Jag är ju väldigt förtjust i det lantliga och gamla. Så jag drömmer mig bort lite i bilder från tidningen Lantliv.

Foto från Pinterest

Underbart somrigt och ljust här och så fint med redskapen i kruset.

Foto: Jonas Lundberg Styling: Anna Truelsen

Trasmattan på det såpskurade trägolvet. Det vita mot trä och så glasburkarna i vitrinskåpet. Sedan tapeten på bilden nedan.  Suck! 

Foto: Lina Eidenberg Adamo

Så startar jag min lördag och hoppas att det ska bli en riktigt bra dag. Både för mig och alla andra.

Kram Pia

Hyacinter på våren

 Så som många andra så sparar jag alla hyacintlökar som inhandlas till advent och jul.

 När de blommat klart så åker de ner i en papperspåse. Sen så planterar jag ut dem i rabatterna när tjälen gått ur. Att sitta på trappan med en kopp kaffe och insupa dofterna av nyutslagna hyacinter en dag i April. 

Ja det slår faktiskt advent och julblommorna med skråggor. Som sagt, jag gillar ju inte julen men ändå. 

En orsak till detta planterande är att vi firade Valborg på Öland en gång i en liten stuga som vi hyrde. Där fanns en häck mot vägen och i den häcken blommade mängder av hyacinter. Så ville jag uppleva April hos mig tänkte jag då. 

Annat som är glädjande är att mitt citronträd faktiskt lever. Jag hade tappat tron om det. Så allt är som det ska trots allt. Vi ska inte tappa tron om att allt kommer att lösa sig och bli bra. Håll fast vid den känslan.

Kram Pia 

Finns alltid något att göra

Dagarna bara rasar iväg. I går arbetade jag 13 timmar med olika saker. Allt från mitt vanliga jobb som barnskötare men även som kokerska och snickare. Roligt och spännande men sååå sjukt trött jag var när jag kom hem efter ett APT. 

På mitt jobb så finns det liksom alltid något att göra. Så är det hemma också. Finns tusen saker som behöver göras och ytterligare några till som måste göras. Jag hade planer för min lediga eftermiddag men, nej. Jag orkade verkligen inte. Man måste bara få vara och vila lite också. Ja för att orka vidare. Så jag slog ner rumpan i en stol i solen. 

Plockade lite blommor och tänkte att i helgen ska jag fixa prismorna som ramlat ner. Jag ska måla om de vita stolarna igen!!!!

 Vi ska få pallkragarna på plats. Ja det finns ju alltid något att göra. Vilken himla tur.

Kram Pia

Snickeriverksamhet

Jag är lite av en tokfia till och från. Väldigt impulsiv och målinriktad. En del skulle kalla mig för envis kanske. Strunt samma för jag älskar mina galna infall. 



Jag reflekterade lite över vad som erbjuds på vår utomhusverksamhet på jobbet. Det vanliga som hinkar, spadar, cyklar, bollar, bilar, traktorer, grävskopor och så ett utekök och en glasskiosk finns. Ja några dinosaurier också. Jag saknar något men kom inte på vad först. Sedan slog det mig att det var något med omsorg och vård. Kanske det skulle vara kul med en häst. 



Jag googlade fram en och hade en konversation med kollegor och så bestämde jag att vi skulle snickra en. Maken och jag. 



Jag hittade förebilden på nätet som sagt. Sen var det bara att sätta fart. Ok det var lite klurigt att räkna ut vissa saker. Jag hade absolut inte klarat av det själv. Om man eventuellt tycker att det är en väldigt långryggad häst så är det för att man ska kunna rida två på samma gång.

Så där nu är den nästan klar. Bara lite öron ska på plats. Hoppas barnen kommer tycka om den.

Kram Pia

Primörägg på toasten

Ännu en solig morgon och tack och lov så blåser det inte. Ja inte ännu i alla fall. Det kommer bli en dag utomhus igen. Skönt!

Gårdagens förrätt blev en liten romtoast, ja inte med löjrom utan stenbitsrom. Funkar bra det med. Jag använde primörägg som maken köpt i en äggbod. Så små och fina ägg alldeles precis lagom att ha på mackan. Den här gången skippar vi crème fraîche. 

Nu är det säkert några som tänker att man ska väl inte ha ägg och sallad på löjromstoast. Joho det kan man visst. Det är så gott.

Kram Pia

Freak var inte svart

För några veckor sedan beställde jag sprayfärg på nätet. Jag hade ju bestämt mig för att ta tag i korgstolarna. Som jag skrivit om både här och här. 

Så en vacker dag så tänkte jag att jag skulle starta och testa lite. Ja för efter fyra års betänketid så var det hög tid. Fniss! Det blåste inte så mycket och det var ganska så varmt. Jag kunde ändå inte sova och var så uttråkad på att sitta här hemma. Jag måste göra något som är kul. Sån är jag. Stolarna bryr sig inte om att jag hostar lite då och då. Så jag traskar ut med skyddshandskar och ett glatt humör. Börjar att spraya men... Hoppsan. 

Vad tusan... det är ju en riktigt chockrosa färg som kommer ut ur sprayflaskan. Jag tittar och läser Montana black Ja det är väl svart? Men sen står det freak. Ha Ha! Jisses så knäppt. Några chockrosa korgstolar vill jag inte ha.

  

Då gick jag ut i garaget och se där. En skvätt med svart färg hittade jag i en burk. Jag målar väl med pensel då istället. Ja det tog kanske en timme så var en stol klar. 

 Nu är två stolar klara och iförda hemklickade nya dynor på REA. Jag är så nöjd. Dom gamla var så slitna så tyget rasade i bitar faktiskt.

Alltid bra med stolar som man kan flytta runt efter behag och behov. Varför inte vid den gamla siltunnan intill gärdesgården en härlig vårdagseftermiddag. Sitta där och lyssna till koltrastens sång och se på hur gräset växer.

  

Jag använde svart halvblank fönsterfärg från Beckers om någon undrar. Vad jag ska göra med den rosa sprayfärgen återstår att se.

Kram Pia

Italiensk marmor och harmoni

För ett antal år sedan hittade jag en lampfot på en loppis. Betalade en struntsumma, typ 30 kronor. 

Jag fattade ju inte då att det var en Italiensk lampfot av marmor. Det spelar egentligen ingen roll för jag gillade den och inget mer behöver sägas. Det är inte därför jag gillar den utan för formen och färgen och att den så lätt smälter in hos oss. Sedan står den stadigt. Vissa lampfötter jag har välter lätt. Inte bra! 

Den står i vårt sovrumsfönster och ger ett behagligt sken. Vill man se hur jag fixade till skärmen så kika här. Såg att det fanns liknande lampfot på Erikshjälpen

Är glad för krukorna jag fick av svägerskan också. Harmoni råder i det fönstret. 

Vardagen flyter på och jag är tillfreds över att få vara tillbaks på jobbet även om det förekommer ett antal nysningar, hostningar och andra kroppsvätska utbyten. Barn gillar att stoppa saker i munnen och att bluddra med tungan så spottet far all världens väg. Att hålla avstånd är stört omöjligt men att skratta åt eländet går emellertid väldigt bra. 

Äsch!! Vi är som Italiensk Marmor. 

Stenhårda.

Kram Pia