Vi tog en sväng till ett gammalt nerlagt bruk i närheten.
Gick där och njöt av det vackra och höstiga. Tänkte på hur det varit en gång för 200 år sedan.
Jag kände mig glad men också melankolisk på samma gång. Märkligt!
Husen som skulle kunna berätta tusen berättelser, båtar som bara ligger där och rester från det gamla som sticker upp. Ja lite som svärdet i stenen.
Jag tycker det är så vackert här inte bara på hösten utan alla dagar året om. Platsen har en personlig betydelse också med många fina minnen.
Det var här min käre make bodde när vi träffades.
Det var här min första lärare i byn bodde och det är här jag paddlat kanot för första gången, rott eka, metat abborre med mina barn, pimplat, åkt skidor och badat.
Inte bara jag som tycker det är fint här. Kända personer har sina hus här.
Jag skulle gärna bo så här. Fast jag bor bra och har ju nära hit. Jag får nöja mig med det.
Kram Pia